Personer med självskadebeteende som själva kan besluta att skriva in sig i psykiatrin under kortare perioder, känner en lättnad över att slippa bevisa eller förklara varför de söker hjälp. Det konstaterar överläkaren Sofie Westling, som fått stöd av Suicide Zero för sin forskning.
Vad handlar din forskning om?
– Jag forskar på självskadebeteende och olika faktorer kopplat till det. Det finns två huvudspår i min forskning. Det ena är en metod som heter brukarstyrda inläggningar, BI, som jag har forskat om sedan 2015. Metoden går ut på att patienter med självskadeproblematik, som har återkommande långa inläggningar inom den psykiatriska vården bakom sig, själva får möjlighet att skriva in sig under kortare perioder.
– Tillsammans med min tidigare doktorand och en annan forskargrupp driver jag också ett projekt som handlar om kognitiva svårigheter och funktionsnedsättning hos personer med upprepat självskadebeteende. Målet med det projektet är att anpassa de behandlingsmetoder som finns, så att personer med de här svårigheterna bättre kan tillgodogöra sig dem.
Varför är det viktigt att forska om detta?
– Eftersom självskadebeteende är ett utbrett och allvarligt symptom. Dels är det oerhört vanligt med självskadebeteende, även bland personer som inte har några andra symtom på psykisk sjukdom. Men det är också väldigt vanligt vid alla psykiska sjukdomar, att personer vill ta sitt liv eller skada sig. För vissa som har ett upprepat och långvarigt självskadebeteende så kan det bli så pass allvarligt att man dör, antingen genom suicid eller av misstag när man skulle skada sig själv.
Vilka är de viktigaste resultaten av dina studier?
– Vad gäller brukarstyrda inläggningar har vi gjort intervjustudier med ungdomar upp till 18 år och vuxna med väldigt svårbehandlat självskadebeteende, som fått extremt mycket vård. De viktigaste resultaten hittills är att de personerna upplever att BI fungerar bra för dem. Många av de vuxna som har haft mycket tvångsvård tycker att metoden är bra, eftersom den innebär att de själva får ta mer ansvar och styra över sin vård. De menar att det är en lättnad att slippa motivera, bevisa eller förklara varför man söker hjälp.
– Flera av våra studier visar att både personer som får tillgång till BI och personal som jobbar med dem, uppskattar metoden och tycker att den tar fram delar inom vården som annars lätt försvinner, som egenmakt, autonomi och tillgänglighet. Så det handlar om att personer som får vård får styra mer själva, vilket naturligtvis inte passar alla.
Var det något i resultatet som förvånade dig?
– Att personer med väldigt svår sjukdom, som tidigare har lämnat över allt ansvar för sin egen säkerhet när de har varit på tvångsvård eller när de har mått väldigt dåligt, får möjlighet att själva söka hjälp när de behöver det och tycker att det funkar. Jag tycker kanske inte att det är så överraskande, men det känns väldigt roligt att se människor växa med det ansvaret.
Vad hoppas du att din forskning ska leda till?
– Bättre vård för de som plågas så pass mycket att de skadar sig själva.
Vad blir nästa steg?
– Vi håller på med en hälsoekonomisk utvärdering för att undersöka vilka effekter BI har på resursförbrukning, kostnader, självskadebeteende, suicidalt beteende, och funktionsnivå för personer med livshotande självskadebeteende. Vi gör också en stor registerstudie där vi ska se om tillgång till BI kan påverka mängden tvångsvård för personer med upprepade självskadebeteende.
Sofie Westling är överläkare och forskare vid Lunds universitet. Läs gärna mer om hennes forskning här.
Om Suicide Zero och forskning
Behovet av att hitta evidensbaserade metoder för att förhindra självmord är enormt, och forskning är helt avgörande för att få ner självmordstalen. Suicide Zero donerar därför 5 procent av våra insamlade medel till suicidpreventiv forskning via Fonden för psykisk hälsa. Vi arbetar också för att forskning ska omsättas i praktisk handling ute i kommuner, regioner, statliga organisationer och inom näringslivet. Läs gärna mer om det här.