Hoppa till huvudinnehållet

Varför och när uppstår självmordstankar?

Självmordstankar är precis som andra tankar övergående, det vill säga man kan inte tänka dem hela tiden. Väldigt många människor har någon gång haft tankar på att avsluta sitt liv. Det kan vara när livet under en tid av svåra omständigheter är plågsamt och mycket svårt att förändra eller påverka. Då kan tankarna börja handla om hur vi kan se på livet och om vi klarar att leva det. Ibland kan dessa tankar ha en tröstande effekt i stunden och ge kraft så att man sen kan gå vidare och lösa sina problem.

Det är farligt när dessa tankar förstärker känslan av hopplöshet. Personen kan utveckla övertygelser om att livet inte går att förändra och att hen är maktlös i sina svårigheter. Ingen väljer att lida så att hamna i ett ältande av sådana tankar förstärker kraftigt den psykiska smärtan. Den som hamnar i ältande om sig själv och livet skäms ofta för att inte klara av sitt liv, eller att ha tankar om att ta sitt liv. Ofta bär man på dessa känslor för sig själv. Vi lever ju fortfarande i en kultur där man ska vara en lyckad vinnare och där sårbarhet, hopplöshet, förtvivlan och smärta är något vi oftast inte talar om. Det är allt för skamfyllt. Många beskriver det i efterhand som att vara i ”en bubbla”. En bubbla man få hjälp att spräcka.

 

Trots att kunskapen om psykisk ohälsa ständigt ökar finns det fortfarande mycket stigma kring självmord. Det finns ingen speciell “typ” av person som tar sitt liv, även om vissa sociala grupper kan vara statistiskt överrepresenterade. Självmord ska därför ses för vad det är – den yttersta konsekvensen av psykisk lidande, svåra livsförhållanden eller kriser.