Maria Ter-Borchs dotter Fanny tog sitt liv kort innan hon skulle fylla 18 år. För att fler ska få kunskap om hur självmord kan förebyggas tog Maria initiativ till att bjuda ner Suicide Zero till en föreläsning för Ängelholms församling.
– Fler måste nås lära sig hur vi kan förhindra självmord. Om fler ser varningstecken på psykisk ohälsa och lär sig stötta, så kan vi rädda andra, säger Maria Ter Bosch.
Vad har du fått med dig från föreläsningen?
– Mycket, framförallt energi och att folk blev engagerade. Och att man får veta hur många det faktiskt är som tar sitt liv varje år. Vi kan alla göra någonting, som att påverka på arbetsplatsen och våra kommunpolitiker. Jag är jätteglad över att vi har fått den här föreläsningen.
Hur har personer reagerat efter att din dotter tagit sitt liv?
– Det är många som inte vill prata med mig, som går en annan väg. Pratar de med mig vill många diskutera annat för det blir för jobbigt att prata om min dotter. Någon kan till och med säga: ”Usch det här var jobbigt.”. Ja det är det, men det är min vardag och pratar vi inte om det så blir det ingen förändring.
Det finns ju en rädsla för att nämna den som tagit sitt liv vid namn. Hur ser du på det?
– Ja många har väldigt svårt att säga att Fanny tog sitt liv. De blir i stället tysta och vet inte riktigt hur de ska förhålla sig.
Hur skulle du vilja bli bemött?
– Våga gå fram till mig, ge mig en kram. Säg: ”Jag beklagar”. Det räcker eftersom det inte finns ord som täcker sorgen.
Vad tror du den här rädslan beror på?
– Det gör ont i en själv och man är rädd att det ska hända någon i sin egen omgivning.
Vad leder rädslan till?
– Att man hellre tar avstånd. För syns det inte finns det inte, ungefär. Pratar man inte med mig så behöver man inte tänka på det. Ser man inte mig så behöver man inte tänka på det. Men det finns där hela tiden. Jag trodde aldrig att min dotter skulle ta sitt liv. Jag fattade ingenting när polisen ringde. Och ändå visste jag hur dåligt hon mådde.
Du har läst mycket efter att din dotter har tagit sitt liv. Vad har du lärt dig?
– Att vi kan komma väldigt långt genom att förebygga, genom att prata om psykisk ohälsa, genom att våga se tecknen och lita mer på vår magkänsla. Av vården fick jag rådet att backa. Det var det dummaste jag har gjort. Jag skulle ha fortsatt att ligga på, fortsätt att ställa frågor; som hur mår du, hur är det, hur tänker du idag?
Frågan: Har du tankar på att ta ditt liv? Hur ser du på den?
– Den är ju superviktig. Min dotter sade att hon ville dö och jag visste inte hur jag skulle hantera det. Jag fick ingen hjälp från BUP utan bara numret till BUP-akuten. Men jag behövde veta vilka tecken jag skulle leta efter. Vad kunde trigga min dotter till att ta sitt liv? När min dotter sa att hon ville dö, vilka följdfrågor skulle jag ha ställt? Det vet jag nu: man måste fråga om självmord och man väcker inte tanken genom att fråga utan självmordsnära tänker på det hela tiden. Så för dem är det verklighet under den här jobbiga perioden i princip dygnet runt. Men de är inte beredda att ta sitt liv dygnet runt, utan det är när ångesten blir för stark och det gör för ont. Och det är då man måste ha förebyggt så att man inte hamnar där.
Du har varit väldigt aktiv efter din dotter tagit sitt liv. Kan du berätta vad du har gjort?
– Jag skriver mycket på Facebook. Jag delar mycket från Suicide Zero. Jag är inne på SPES för att sprida budskap. Jag trycker ofta på att man ska söka hjälp i tid.
När är i tid?
– När du börjar känna att du mår dåligt och att du inte kan hantera det själv. När ingenting är roligt, när du inte vill gå upp på morgonen. Man behöver inte vänta tills man har självmordstankar. Sök hjälp, det finns hjälp att få!
Vad vill du att de som tar del av den här texten ska tänka och lära sig?
– Våga störa genom att fråga på allvar hur någon har det. Läs på om hur självmord kan förebyggas.