Den 17 maj är det dags för Göteborgsvarvet. Här berättar Hans Lekedal, som springer loppet till förmån för Suicide Zero om sitt löparintresse och varför han engagerar sig som volontär.
Hallå där Hans Lekedal…
… volontär och löpträningsfantast.
Den 17 maj är det dags för vad som sägs vara världens största halvmaraton – Göteborgsvarvet – och på allmän begäran går det äntligen att representera Suicide Zero i loppets välgörenhetsklass. Volontären Hans Lekedal tycker att du som läser det här ska fundera på att göra precis det.
Varför har du valt att engagera dig i Suicide Zero?
– Jag har egen erfarenhet av att ha mått dåligt och bemöttes i det på ett sätt som jag idag inte skulle beskriva som bra. När det hände la jag väldigt mycket av skulden på mig själv, men efter ett tag började jag tänka: ”Är det verkligen så här det ska vara?” Jag började söka efter kunskap och på den vägen hittade jag Suicide Zero. Där har jag valt att stanna kvar, för mycket tack vare bland annat Suicide Zero har jag förstått att det aldrig var mig det var fel på. Det var tvärtom de människor som behandlade mig illa som gjort fel. Därför engagerar jag mig i Suicide Zero, säger Hans.
Ett annat steg i processen för att må bättre har varit löpträning. Vilken roll har den spelat i ditt liv?
– Löpning har egentligen alltid spelat en väldigt, väldigt stor roll i mitt liv även om jag ibland har glömt bort det. Efter perioden då jag mådde dåligt har löpträning gett mig mål och mening. Att träna för ett mål, att sätta upp ett mål oavsett vad det är, gör att man kan vakna och känna mening med varje enskild dag. Sedan spelar det naturligtvis ingen roll om det handlar om sport eller om att måla en tavla.
I år kommer man kunna lägga till en summa på anmälningsavgiften och då springa Göteborgsvarvet till förmån för Suicide Zero. Varför ska man välja att göra det, om du får bestämma?
– Idrott i allmänhet kan få människor att må bra, men det kan också få människor att må väldigt dåligt. I grunden tror jag att det handlar om hur man själv förhåller sig till sin sport, men problemet är att vi aldrig kan veta hur någon annan förhåller sig till sin. Det finns massor av exempel på löpare som kanske är mitt i karriären och mår dåligt av den press de upplever, men det finns nog ännu fler som idag berättar öppet om att löpning nästan har terapeutiska effekter, att det nästan är meditativt. En frizon från press och stress och sådant som inte fungerar i vardagen. Därför tycker jag att 400 kronor (välgörenhetstillägget på anmälningsavgiften) är väldigt lite pengar för att vara med och visa att det är okej att prata om psykisk ohälsa. Att uppmärksamma det på ett så stort löparevenemang tror jag är viktigt, dels för de som mår lite sämre, men det är också viktigt för de som har hittat löpningen som sin ventil att de får ett kvitto på att vi faktiskt bryr oss om varandra.
Du har själv sprungit Göteborgsvarvet flera gånger. Hur skulle du beskriva det evenemanget?
– Göteborgsvarvet är först och främst en folkfest, men för oss som gillar idrott är det också ett enda stort firande av den glädje som ska vara grunden för all idrott.
Det är ett ganska långt lopp. Vilka är dina bästa tips för att faktiskt ta sig runt hela banan?
– Det är 2,1 mil. Jättelångt, men vi fixar det. Alla som har ambitionen och viljan att fixa det kommer göra det. Det finns dock några saker att tänka på. Ska man ge tips är det lätt att man lägger fokus på när du står i startfållan på loppdagen, men det börjar inte där. Ett halvmaraton är bara de allra sista 21 kilometerna av en lång period tidiga morgnar i regn och i motvind, svettandes på ett löpband och alla andra tänkbara uppoffringar man får göra. Se till att träna och förbereda dig i god tid för i så fall kommer Göteborgsvarvet bara kännas som de sista 21 kilometerna av en lång träningsperiod.
– Det andra tipset är att inte ryckas med i ett för högt tempo vid starten. Hamna inte i syreskuld på parkeringen vid Slottsskogen, du kommer behöva det där syret när du når Älvsborgsbron. Spara på krutet så får du springa om i stället för att själv bli omsprungen.
– En annan sak man kan göra för att ett så här långt lopp ska bli hanterbart är att dela upp det i kortare partier. Göteborgsvarvet delar jag alltid upp i fyra delar och belönar mig själv med en liten godsak efter varje del. Det blir fyra godbitar att bära med sig men är värt varje gram. Glöm inte heller bort att vara snäll mot dig själv när det gäller själva prestationen.
På frågan om Hans kommer springa årets lopp tystnar han tvärt som om han blivit förnärmad. Efter en stund drar han efter andan och ställer en retorisk fråga.
– Simmar det fiskar i havet?
Än så länge gör det ju det, så jag tolkar…
– Tolka det som ett ja! utbrister han med skratt i rösten.
Han fortsätter:
– Jag ska självfallet springa i år och jag har självfallet betalat 400 kronor för att stötta Suicide Zero.