Hösten 2023 lämnade 26 myndigheter över ett förslag för en ny nationell strategi för psykisk ohälsa och suicidprevention till regeringen. I januari fattade regering beslut om en handlingsplan för hur strategin ska genomföras, som gäller för 2025-2026. Handlingsplanen och strategin kommer att ha stor påverkan på hur olika aktörer kommer att arbeta med att förhindra självmord de kommande åren.

Handlingsplanen innehåller flera viktiga satsningar där resurser avsatts, bland annat för insatser för att öka tillgängligheten till och kvaliteten i den psykiatriska vården. I handlingsplanen återfinns också ett antal regeringsuppdrag och initiativ som inte i första hand syftar till att förbättra psykiska hälsa och minska antalet självmord.

Arbetet utifrån handlingsplanen måste löpande följas upp från regeringens håll för att säkerställa att de uppdrag som har direkt koppling till psykisk hälsa och att förebygga självmord genomförs. När handlingsplanen löper ut bör en samlad utvärdering av insatserna genomföras, där även de uppdrag som är bredare utvärderas med avseende på effekt på psykisk hälsa och suicid.  

Kommunerna har genom att vara den del av den offentliga sektorn som finns närmast medborgarna en viktig roll att spela i insatserna för att förebygga självmord. Närheten till medborgarna i kombination med att flera riskgrupper ofta kommer i kontakt med kommunen innebär att kommunernas insatser i många fall kan vara avgörande.

Suicide Zeros kommunbarometer visar att många av landets kommuner saknar viktiga insatser för att förebygga självmord. Utvecklingen har gått framåt de senaste åren, men många kommuner saknar fortfarande en handlingsplan för suicidprevention. En plan är en viktig utgångspunkt för att arbetet ska bli effektivt och omfatta alla delar av kommunen.

Förankring och stöd i den politiska ledningen har visat sig vara viktigt för att utveckla arbetet. Därför vill Suicide Zero att alla kommuner ska ha en politiskt beslutad handlingsplan som omfattar hela organisationen.

Sjukvården har en central roll i det förebyggande arbetet. En tredjedel av alla som dör i suicid har en pågående kontakt med den psykiatriska vården, och andra delar av vården besöks regelbundet av nästan alla människor. Alla delar av hälso- och sjukvården behöver ha kunskap om suicidprevention och det måste finnas ett systematiskt arbete med frågorna.

Idag finns brister i det systematiska arbetet i många regioner. Suicidprevention finns inte med i viktiga styrdokument och rutiner för att hantera självmordsförsök eller självmord saknas på flera håll. Samtidigt når inte regionerna upp till de nationella målen när det handlar om tillgänglighet till psykiatrisk vård, och människor som lever med psykisk ohälsa ger vården låga betyg.

Suicide Zero vill att sjukvårdens suicidpreventiva arbete ska utvecklas och att tillgången till och kvaliteten i vården för personer som lever med psykisk ohälsa ska förbättras. Bland annat behöver det säkerställas att medarbetare genomgår verksamhetsanpassad utbildning i att hantera och förebygga suicid, och säkerhetsplaner behöver tas fram och användas i större utsträckning än idag.

Den psykiska hälsan bland unga har ökat under de senaste åren och antalet självmord har inte minskat bland unga vuxna. Skolan har ett viktigt ansvar när det handlar om att både fånga upp elever som mår dåligt och att rusta dem i frågor som rör psykisk hälsa.

Lärare och övrig skolpersonal måste få förutsättningar att arbeta med frågor som rör psykisk ohälsa och suicid. De har de inte idag. Frågorna ingår inte i lärarutbildningen idag, Skolverket erbjuder ingen fortbildning inom området och det skiljer sig åt mellan olika kommuner vilket stöd som ges till lärare och övrig personal.

Suicide Zero vill att kunskap om psykisk hälsa och suicid ska ingå som en obligatorisk del av all lärarutbildning samt rektorsutbildning. Alla skolor bör också använda något av de hälsofrämjande och preventiva skolprogram som finns, och som syftar till att förbättra den psykiska hälsan och minska självmordshandlingar bland unga.

Under 2024 startade en ny nationell stödlinje för psykisk ohälsa och suicidprevention. Detta är något som Suicide Zero och andra aktörer efterfrågat. Den som ringer in till stödlinjen är dock anonym, och tjänsten är inte kopplad till 1177. Det innebär att den som överväger att ta sitt liv inte kan fångas upp efter samtalet. Uppföljningar har också visat att alla som ringt inte kommit fram.

Suicide Zero vill att stödlinjen kopplas samman med 1177 och bemannas så att alla som behöver stöd kan få prata med någon. 

Räddningstjänsterna får styrning och stöd från MSB i sitt arbete för att förhindra att människor dör eller skadas genom olyckor. Men suicidförsök omfattas inte. Räddningstjänsterna får själva välja hur de hanterar frågan.

Få räddningstjänster arbetar idag systematiskt med att förebygga och hantera suicidförsök. Det visar en kartläggning av räddningstjänsters arbete med frågan som Suicide Zero genomförde hösten 2024. Risken är därmed stor att självmord sker som hade kunnat förhindras av räddningstjänsten. Inte minst på landsbygden, där de oftast är först på plats.

Bristen på styrning innebär att det finns en stor lucka i samhällets insatser för att förhindra självmord. Räddningstjänsterna efterfrågar också riktlinjer för suicidförsök. Det visar Riksrevisionens granskning från 2021 och MSB:s egna undersökningar.

Suicide Zero vill att MSB får i uppdrag att stödja och styra räddningstjänsternas arbete med att hantera och förhindra självmord på samma sätt som de gör för andra olyckstyper.

Idag hanterar 112 suicidlarm på olika sätt. Det saknas nationella riktlinjer för vilka blåljusaktörer som ska skickas ut i olika situationer. I stället sker ofta en samordning ute i länen. Detta innebär att den hjälp en suicidal person kan få skiljer sig åt beroende på var i landet denne befinner sig.

Suicide Zero vill se en nationell och enhetlig hantering av suicidlarm.

Forskningen som behövs för att utveckla kunskapsbasen och nya metoder inom suicidprevention är idag inte prioriterad. I Tidöavtalet står att ett nationellt forskningsprogram ska inrättas. Samtidigt används inte den kunskap som finns i tillräcklig utsträckning.

Regeringen bör gå vidare med löftet att inrätta ett nationellt forskningsprogram.