Varför är det viktigt att berätta om hur man mår? När man har det tufft kan det vara lätt att dra sig undan i tron om att man måste lösa sina problem på egen hand - men genom att våga berätta för någon hur man mår så kan det ofta vara första steget till att förändra situationen. Johan Andreen, pensionerad överläkare i psykiatri och barn- och ungdomspsykiatri och medlem i Suicide Zeros expertråd delar med sig av vad ett samtal kan betyda.
Varför är det viktigt att berätta för någon om att man mår dåligt?
– När du mår dåligt blir du ofta innesluten i dig själv. Livet känns utan mening och man ältar sina problem igen och igen. När man fastnat i det här läget är det viktigt att få hjälp att byta perspektiv och det får du genom att berätta om ditt mående för någon.
– När du själv formulerar din berättelse, med ord som någon annan ska lyssna på och själv hör vad du säger, så kommer du att märka att ditt eget perspektiv skiftar. Du får tillgång till andra tankebanor inom dig själv. Genom att berätta för någon annan får du också möjligheten att ta del av den personens erfarenheter och tankar, vilket ytterligare kan förändra ditt perspektiv och kanske också hjälpa dig att söka professionellt stöd om du behöver det.
– I särskilt pressade situationer eller om du är under påverkan av alkohol, tabletter och narkotika kan också din upplevelse och smärta stegras till desperata nivåer. Kanske kommer då tankar om att skada dig själv eller ta ditt liv. Då är det bra att veta att en kris av det slaget i allmänhet avtar i styrka efter 10-15 minuter, ungefär som en panikattack gör. Om du i denna svåra stund kan prata med någon så kan det hjälpa dig att ta dig ur den akuta krisen och därefter söka professionell hjälp, eller få hjälp att söka sådant stöd.
Varför kan det vara så svårt att ta steget och berätta?
– Det är en väldigt vanlig upplevelse och det kan finnas många orsaker till den. Man kan vara rädd för hur personen man berättar för ska reagera. Man kan känna skam för hur man mår och hur ens liv är just nu – i vår kultur finns ju ett otroligt fokus på att man ska prestera och ha status, att vara sårbar ses ofta som ett misslyckande. Det är också vanligt att man är orolig för att vara en belastning för andra.
– Men ett perspektiv som kan vara bra att försöka ha här är hur man själv skulle vilja hjälpa en medmänniska i liknande situation. Ofta vill vi inget hellre än att hjälpa och stötta de som står oss nära och för att det ska kunna ske är ju ett nödvändigt första steg att berätta. Strunt i om du inte orkar berätta allt eller blir osammanhängande eller arg eller ledsen, det viktigaste är att du tar steget att börja berätta!
Vad gör man om man inte har någon nära person som det känns naturligt att berätta för?
– Många som avbrutit självmordsplaner eller ett försök vittnar om att de har pratat med någon som råkade finnas där. Kanske någon på en parkbänk eller en förbipasserande som stannade och ställde en fråga. Att bara få berätta och sätta ord på måendet och situationen är första steget. ”Bubblan spräcktes” har överlevare sagt.
– Det kan självklart också vara så att det känns omöjligt att berätta för en närstående, eller att man inte har någon nära att berätta för. Då finns det alltid möjligheter att ringa en hjälplinje. Om situationen är akut ring 112 eller sök Psykiatriska akutmottagningen. Om läget inte är akut kan man ta kontakt med sin vårdcentral, företagshälsovård eller studenthälsa för att få en tid så snart som möjligt. Det finns inget rätt eller fel, ibland är det bara lättare att berätta anonymt eller för någon man inte känner om sin situation.
Det kan ju hända att man faktiskt vågat berättat för någon, en medmänniska eller yrkesperson, men inte fått så bra respons. Vad gör man då?
– Om det händer betyder inte det att du gjort något fel, vilket kanske dina egna kritiska tankar kommer att säga. Men när man berättar något svårt eller oväntat för någon kan reaktionerna bli många. Det kan handla om allt från tystnad och undvikande till irritation och ilska. Det är också vanligt att personen du pratar med kommer med förslag på hur du kan må bättre eller ger dig en massa ovälkomna råd. I de allra flesta fall grundar sig de här reaktionerna i en mycket mänsklig känsla, nämligen rädsla och en ovana vid situationen. Kanske blir det enklare för dig att förstå reaktionen om du har det i bakhuvudet – den beror alls inte på dig utan på det som händer inuti den du pratat med.
– Med det sagt så kan du om du vill låta det gå ett tag och se om du kan prata med personen igen, när informationen fått mogna lite. Du kan också välja att prata med en annan människa i din närhet. Har du vänt dig till en professionell person som inte klarat att låta dig berätta eller kan ta in dina tankar om att inte orka leva, ja då ska du helt enkelt söka upp en annan vårdgivare.
Här finns fler handfasta råd om hur du kan våga berätta
Här kan du läsa vidare om hur man kan samtala om självmord.💚