Orden som används när vi pratar om psykisk ohälsa har betydelse för hur vi tänker om detsamma. Sättet vi pratar om mental hälsa kan förstärka negativa stereotyper och bli stigmatiserande utan att vi tänker på det. Språket är också ett kraftfullt verktyg för att skapa medvetenhet och minska stigmatiseringen.
Vår volontär Sissela Persdotter Bremmers tar ofta upp exempel på ordens betydelse vid psykisk ohälsa på sitt Instagramkonto ”Nu snackar vi”. Här ger hon sina tips på hur vi kan använda orden på ett sätt som inte upplevs diskriminerande. Varje människa är såklart unik och det språkbruk som passar en person behöver inte passa alla.
Hur kan man prata om psykisk ohälsa på ett sätt som minskar stigmat och vad ska man undvika att säga?
– Det finns flera olika sätt! Man kan plocka upp aktuella ämnen som dyker upp i media. Föreslå för skolor och företag att de anlitar föreläsare som berättar både fakta och erfarenheter av psykisk ohälsa så vi sprider kunskap. Eller att bara nämna om någon man känner som t.ex. lider av en depression.
– Man kanske inte vågar kasta sig ut och berätta om sig själv, det gjorde inte jag heller. Jag började berätta m min pappas mående och sjukdom och sedan började jag successivt berätta om min egen. Många frågade om hur han dog och vad som hände vilket gjorde att jag fick en möjlighet att förklara hur den suicidala processen ser ut och hur en depression kan få en människa att känna och må så dåligt.
– Det man skall undvika är att säga skuldbeläggande ordval som ”Hen valde att ta sitt liv” eller ”Hen valde att lämna oss”. Hade jag sagt så om min pappa, hade det varit ett sätt att lägga ansvaret och skulden helt på honom istället för att vara tydlig med vad det faktiskt var: en djup depression och dåliga beslut av slutenvården. Vi hade ju inte sagt ”Hen valde cancern” eller ”Hen valde att få en hjärtinfarkt”. Bara för att det är en sjukdom som inte syns och inte är somatisk, betyder det inte att den inte är dödlig.
En människa med psykisk ohälsa är så mycket mer än sin diagnos/åkomma. Hur kan man uttrycka sig för att undvika att kategorisera människor efter deras psykiska ohälsa?
– Istället för att säga ”hen är bipolär” kan man säga att ”hen lider av / har bipolär sjukdom” vi säger ju inte ”hen är cancer” eller ”hen är diabetes”. Ordvalen gör mycket för den som lider av t.ex. bipolaritet. Det tar då bort att de är sin diagnos att man blir kategoriserad efter den. Det är givetvis individuellt för den som har bipolär sjukdom eller autismdiagnoser vad man föredrar.
Vilka klichéer kan göra skada och vad ska vi säga istället?
– ”Ryck upp dig!” ”Det blir bättre”, ”Alla är vi deppiga ibland”, ”Hur kan du tänka så när du har allt!”, ”Var tacksam för det du har”.
– Dessa ord skadar, dessa ord gör att man lägger all skuld på den som är sjuk. Man tror man kan köra ”Tuff kärlek” med någon som är deprimerad och suicidal vilket är helt fel väg att gå. Orden kan sätta sig djupt i en som mår extremt dåligt och skammen blir ännu värre. Istället bör man ställa frågor: ”Vad är det som tynger dig?” ”Vad tror du själv kan hjälpa dig?” eller bara säga i all enkelhet ”Jag hör att du har det jobbigt”, ”Jag finns här, jag lyssnar” ”Du är inte ensam och jag kommer inte lämna dig”.
– Något jag uppskattar är när någon bekräftar att det jag känner är ok genom att säga ”Ja, vad det suger!”. Det handlar inte om att man alltid vill muntras upp när man mår dåligt, man vill och behöver bli bekräftad när man är nere i mörkret. Men min erfarenhet är att det sista man vill ha är goda råd och färdiga lösningar.
Kan du berätta om din egen erfarenhet av psykisk ohälsa och din idé med Instagramkontot ”Nu snackar vi” som har många engagerade följare?
– Grundidén till @Nusnackarvi när jag startade kontot hösten 2016 var att sprida kunskap och berätta om hur det faktiskt kan kännas att lida av en depression eller ångestproblematik. Jag ville även lyfta upp suicid och risker för att drabbas av suicidtankar som jag själv led av under tiden jag skapade kontot.
– Jag insåg snabbt att jag behövde vara mer personlig i mina inlägg då fakta ju fanns att söka på nätet, men inte mina personliga erfarenhet och åsikter. I mitt bagage har jag en blandning av mobbning, självskadebeteende, erfarenheter från BUP, suicidala tankar som barn, jag förlorade min pappa i suicid 2012 och gjorde sedan själv suicidförsök i vuxen ålder, något som jag ständigt får jobba med.
– På kontot delar jag med mig av hur jag fortfarande kan hamna i svackor men även hur jag tagit mig ur dem och hittat mina verktyg och sätt. Jag berättar väldigt blandat om fakta, fördomar, erfarenhet och sorgen som finns kvar efter min pappa och framförallt hur livet faktiskt kan bli bättre även när man absolut inte tror det.
Har du egna positiva och/eller negativa erfarenheter av hur ord hjälpt eller stjälpt vid psykisk ohälsa?
– Alldeles för många negativa och få positiva. De positiva som hjälpt mig har varit att få höra av bl.a. mina närmsta vänner och familj att ”det är inte du som snackar, utan din ångest”. Det har hjälpt mig att förstå att jag inte är tankarna som dyker upp. Jag har även berättat vad som inte hjälper; att säga positiva saker eller försöka lösa problemet. Jag vill oftast bara att någon lyssnar på mig och låter mig ösa ur mig det som tynger ner mig och vill jag ha råd eller tips, så ber jag om det.
– När jag var i den djupaste depressionen och led av suicidala tankar, hjälpte det väldigt mycket när vissa fattade beslut åt mig, exempelvis ”Jag hämtar upp dig klockan tre så går vi på bio.” Ibland sa jag nej, men att få det till sig utan att behöva tänka och fatta ett beslut gjorde så mycket.
– De negativa kommentarerna är för många som sagt, men några som satt sig rejält är: ”Du vill ju må dåligt”. ”Jag orkar inte gå på tå runt dig”.”Ditt mående har fått mig att må dåligt” eller ”Tänk på allt du har! Du har så mycket ju!”. Eller när en fd vän skrev att min pappa var egoistisk och elak som tog sitt liv och lämnade mig och att hon aldrig skulle förlåta mig om jag gjorde detsamma. Dessa ord drev mig faktiskt till att försöka ta mitt liv, eftersom jag kände att jag utsatte min omgivning för en sådan oerhörd skada. Man måste vara försiktig i hur man säger saker till någon som är deprimerad.
Något övrigt du vill berätta?
– Var försiktig med att peppa och ge råd till någon som mår dåligt! Det finns så många som vill leka hobbypsykolog och som inte vet vad de talar om. Jag har hört alltifrån att jag ska sluta med kaffe, ta fler promenader till att sluta prata om psykisk ohälsa. Trots att dom inte vet något om mig eller min bakgrund. Det bästa man som anhörig kan göra är att fråga! Fråga t.ex. ”Vill du att jag ger dig ett råd?” eller ”Vill du att jag bara lyssnar?”. Man behöver inte göra det så svårt för sig genom att anstränga sig och försöka lösa allt. Det är okej att bara sitta där och lyssna och bekräfta det den känner är ok!