För drygt sju år sedan tog Julia Wolf Ekströms pappa sitt liv. Som sorgebearbetning har hon pratat och skrivit mycket om sin pappa och det var också därför hon valde att producera filmen ”Livet efter suicid” som gymnasiearbete, en film som berör psykisk ohälsa och suicid. I samband med att filmen publiceras har Julia också startat en egen insamling till Suicide Zero.
Julia Wolf Ekström pluggar vård- och omsorg på gymnasiet. På fritiden driver hon en blogg och engagerar sig i frågor som rör psykisk ohälsa och suicid. Engagemanget kommer i att hon tycker att det är viktigt att psykisk ohälsa kommer upp på agendan och diskuteras i högre grad. Men framförallt kommer det från att hon förlorade sin pappa i suicid 2014.
Att aldrig sluta prata eller skriva om pappa har varit ett sätt att tackla sorgen, och att sätta ord på sina känslor har varit ett sätt för mig att komma vidare i bearbetningsprocessen.
Filmen ”Livet efter suicid” som hon producerat innehåller dels en fakta- och statistikdel, många känslomässiga inslag, men även handfasta tips och råd till anhöriga som har någon i sin närhet som är självmordsnära.
Att förlora pappa blev en stor chock för mig och det tog ett bra tag innan jag kunde förstå vad som faktiskt hade hänt. Under de första åren ville jag inte prata om hans död, det gjorde för ont att ständigt påminnas. I dag några år senare har jag fått en annan syn på det. Jag har accepterat ett fortsatt liv utan min pappa och behöver numera ventilera mina tankar och sätta ord på mina känslor för att komma vidare. På så vis kan man säga att min film är ett resultat av min sorg och bearbetning. Jag brukar även tänka att jag ska fortsätta kämpa för alla de dagar som vi inte fick uppleva tillsammans.
Vad har du för råd till någon som förlorat en anhörig i suicid?
– Alla människor hanterar sin sorg olika men jag skulle råda dig till att inte vara ensam i dina känslor – det är svårt att vara stark ensam när man går igenom en sorg. Prata med någon som du har förtroende och ha människor runt omkring sig som du känner dig trygg med. I många fall kan det också vara ett alternativ att uppsöka professionell hjälp.
Vad tror du behövs för att minska tabu och stigma kring självmord?
– Det pratas inte tillräckligt om vare sig suicid eller psykisk ohälsa och är något som ofta hamnar mellan stolarna. Vi som bär på kunskap och förståelse kring ämnet måste helt enkelt få andra runt omkring oss att se allvaret och problematiken i det, genom att våga ifrågasätta gamla tankesätt och säga ifrån när man anser att någon bidrar till stigmatisering.
Vad vill du säga till de som mår dåligt och går med självmordstankar?
– Denna frågan är enligt mig svår att besvara, då det inte finns ett generellt svar. Men hade jag kunnat säga något till min pappa, så hade jag sagt att jag älskar honom och att jag mer än gärna skulle vilja fortsätta uppleva livet tillsammans med honom. Du är aldrig ensam och det finns hjälp och kärlek att få.
Julia har startat en insamling till förmån för Suicide Zero. Var gärna med och bidra här.