Socialstyrelsens statistik över dödsorsaker visar att självmorden (säkra och osäkra) steg från 1 569 personer år 2022 till 1 617 år 2023. För kvinnor mellan 15 och 24 gick de säkert konstaterade självmorden upp från 25 till 41 personer och för män i samma ålder från 76 till 77 personer.
Publicerad på DN.se 26 december 2024
Inte bara har självmordstalen för flickor och unga kvinnor pendlat mellan ungefär dessa siffror i runt trettio år. Men dessutom visar undersökning efter undersökning på en oroande utveckling vad gäller psykisk ohälsa bland flickor och unga kvinnor i stort. Som fem organisationer som arbetar med att främja psykisk hälsa identifierar vi ett stort behov av att tjejers rättigheter börjar tillgodoses betydligt bättre.
Flickor och unga kvinnor är överrepresenterade på en rad sätt när det gäller psykisk ohälsa. De sticker ut i allt från självskattningar om psykiskt mående, sjukskrivningar, psykiatrisk vård, läkemedelskonsumtion, självskador och självmordsförsök. Enligt ny statistik från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor anger hela 76 procent av tjejer mellan 16 och 24 år psykiska symptom i form av ängslan, oro eller ångest.
Långt fler flickor än pojkar rapporterar stress, sömnbesvär och otrygghet i skolan, bostadsområdet och privatlivet. Många tjejer vittnar också om att ha utsatts för sexualbrott; ett trauma som inte sällan leder vidare till självskadebeteende, svårigheter att orka sköta skola eller arbete och problem med att sätta gränser för sig själv och andra. Antalet tjejer under 18 år som får psykiatrisk heldygnsvård har ökat kraftigt. Samtidigt är diagnoser som ätstörningar allt vanligare.
I Tjejzonens och Minds stödlinjer – dit flickor och unga kvinnor vänder sig med sina tankar och erfarenheter varje dag – ser vi livsberättelserna bakom den här statistiken. Deras rop på hjälp går inte att missa.
Forskningen saknar svar
Ingen av de här ökningarna ger däremot tydliga och säkra svar om vilka de bakomliggande orsakerna är. Vad vet vi egentligen? I varje fall att vi inte vet nog. Vad som nu behövs är därför tre saker:
1. Direkt dialog med flickor och unga kvinnor.
Viktigast är att föra mer dialog med personerna det faktiskt gäller, genom bland annat att lyssna in verksamheter där flickor och unga kvinnor uttrycker sina tankar, erfarenheter och behov. För att förstå en människas verklighet måste man vända sig direkt till experten: henne själv. Bara genom att inkludera flickor och kvinnor i beslutsfattandet kan vi skapa tillräckligt relevant stöd till den som har det kämpigt. Därför behövs resurser till de organisationer som redan möter, samordnar och ger röst till flickor och unga kvinnor – samt att media, myndigheter och beslutsfattare agerar på vad dessa verksamheter rapporterar.
2. En rejäl satsning på forskning.
Det saknas tillräckligt med forskning om unga kvinnors psykiska hälsa. Politiker behöver ta hjälp av forskare för att tolka statistiken och ge förutsättningar för tvärvetenskaplig forskning som belyser problematiken i grunden. Vilken betydelse har prestationskrav i skolan och arbetslivet? Är problemet sociala mediers algoritmer och deras påverkan? Brist på stöd i hemmet? En orimlig kvinnoroll, präglad av olika sorters utsatthet? Alltihop – eller något helt annat? Genom att systematiskt samla kompetenser från olika kunskapsområden kan nätverk av risk- och friskfaktorer identifieras och åtgärder baserade på vetenskap föreslås. Därtill behövs samskapande i forskning där de unga kvinnorna inbjuds att formulera vilka frågor som behöver ställas, samtidigt som deras erfarenheter tas tillvara och blir en del av lösningen.
3. Fokus på skolan.
Köerna till psykiatrin är ett välkänt problem och ett bra samhälle måste kunna reagera snabbt med god vård på psykisk ohälsa. Men enbart satsningar på vården räcker inte. Det behövs också ett förstärkt arbete med att utveckla och utvärdera förebyggande insatser i hela samhället. Här är det viktigaste sannolikt att skolan ges förutsättningar att erbjuda en trygg skolgång till samtliga elever, oavsett kön och funktionssätt, så att alla kan klara skolan med en god självkänsla och fullständiga betyg.
Inte en minut att förlora
Med den till synes eskalerande ökningen av psykisk ohälsa hos flickor och unga kvinnor står vi inför en allvarlig, brådskande och bitvis okänd utmaning. Men om vi agerar nu finns det hopp. Genom att satsa på forskning, preventiva insatser och att börja lyssna på de som berörs kan vi vända den här utvecklingen, för både individernas och det större samhällets skull. Tillsammans har vi varje skäl och möjlighet att skapa ett klimat där ingen behöver uppleva att enda utvägen är att ta sitt liv.
Rickard Bracken
Generalsekreterare Mind
Eva Wedberg
Tf generalsekreterare Suicide Zero
Erika Steorn
Generalsekreterare Tjejzonen
Hanna Carlsson Kota
Vice ordförande Sveriges Kvinnoorganisationer
Pernilla Åsenlöf
Professor, forskningsledare UPIC, Ungas Psykiska hälsa i Centrum, Uppsala universitet
Emma Hovén
Föreståndare forskarnätverket WOMHER, Uppsala universitet