Hoppa till huvudinnehållet
Ge en gåva
Ge en gåva

Swisha en gåva

Ingen människa ska behöva må så dåligt att självmord blir den enda vägen ut. Tack för att du hjälper oss att rädda liv!

1. Välj belopp



Ange ett giltigt telefonnummer

När du ger en gåva sparas dina uppgifter. Läs mer här.

Ellie Sandin är en av Suicide Zeros volontärer. Tidigare har hon mått så dåligt att hon försökt ta sitt liv. I dag mår hon bra och vill hjälpa andra genom att berätta sin historia.
Ellie Sandin är en av Suicide Zeros volontärer. Tidigare har hon mått så dåligt att hon försökt ta sitt liv. I dag mår hon bra och vill hjälpa andra genom att berätta sin historia.

#jagvillgehopp – Ellies berättelse

29 ‪november‬ 2018

Ellie Sandin är en av Suicide Zeros volontärer. Tidigare har hon mått så dåligt att hon försökt ta sitt liv. I dag mår hon bra och vill hjälpa andra genom att berätta sin historia.

Kan du berätta om bakgrunden till varför du mådde dåligt?

— Jag är uppvuxen med föräldrar och styvförälder som alla var alkoholister. I vårt hem förekom både fysiskt och psykiskt våld och jag vågade inte berätta för någon hur jag mådde. Som tioåring blev jag våldtagen och när jag berättade det för min mor blev jag avhyst av henne och jag slöt mig helt och hållet. Jag blev osynlig i hemmet och i skolan.

— Redan som barn utvecklade jag ett självskadebeteende. Först i form av ätstörningar och sedan genom att skada mig själv fysiskt. När det gjorde så ont inom mig och jag inte visste hur jag skulle hantera smärtan blev det en flykt att självskada. Jag lärde mig att om jag flydde känslan inuti behövde jag inte må dåligt och jag började dricka.

— Till slut kunde jag inte längre fly med hjälp av alkohol. Hur mycket jag än drack så kom känslorna ikapp och jag kände att jag inte hade kontroll över något. Jag var då i en väldigt jobbig situation i livet och försökte ta mitt liv. Jag överlevde men fick leversvikt och njursvikt. I dag är jag verkligen glad att jag lever.

Vad var vändningen för dig?

— Det var en läkare som såg mig. Hon ville verkligen hjälpa mig. Jag var inlagd på psyk och berättade om mitt liv, att både mamma och pappa hade begått suicid. Jag ville inte ge psykisk ohälsa till mina barn och därför blev jag mottaglig för all form av hjälp. Jag tackade ja till allt eftersom det enda jag visste var att jag ville leva men jag visste inte hur. Det blev slutet på det gamla livet och starten på det nya med program, behandlingar och terapier som har lett mig till där jag är i dag.

Vad vill du säga till andra som läser om det här och har det tufft?

— Först vill jag skriva att man inte är ensam. Det finns fler som förstår och som kanske till och med går igenom något snarlikt det du går igenom. Att prata om hur du mår är verkligen viktigt för ingen mår bra av att fylla sin bägare utan att få den tömd emellanåt. Det är inte alltid man hittar en bra läkare men vi kan inte heller förvänta oss att en läkare ska laga det som är trasigt i oss. Vi behöver laga oss själva men med hjälp och stöttning från andra. Kolla online, stödgrupper, stödlinjer och ta dig mod att våga berätta. Ibland kan det ta tid men det är verkligen möjligt att få ett bättre liv.