Med utgångspunkt i den lokala räddningstjänstens stora engagemang håller Kungälv i Västra Götalands län på att etablera ett arbetssätt som gör allt från arkitekter till politiker mer medvetna om hur nybyggen kan konstrueras för att rädda liv.
Martin Grev är chef för den operativa avdelningen på Bohus räddningstjänstförbund (BORF).
– Jag sitter också som en funktion som kallas CSR, det står för chefs- och stabsresurs. Det innebär att jag har ett systemledningsansvar. När jag satt hemma såg jag att det plingade till i personsökaren ganska ofta, mycket mer än vad det gjort tidigare, med alarm gällande hot om suicid. Jag tänkte att jag behövde följa upp det när jag kom till jobbet och det visade sig stämma. När jag tittade på statistiken såg jag att suicidlarmen skenat under en tvåårsperiod. Jag mailade underlaget till kommunen och sa att det var något vi behövde kolla närmare på. Det blev egentligen startskottet, berättar han.
Tidpunkten är årsskiftet 2023/2024 och platsen är Kungälv, en kommun ett par mil norr om Göteborg. Startskottet då? Det syftar på ett arbete som kan göra Kungälv till en förebild och inspirationskälla för kommuners medvetenhet kring att suicidsäkra den fysiska miljön. Men om startskottet går snabbt är själva loppet som sådant betydligt längre. Det börjar med stormöten under våren 2024 där räddningstjänsten, kommunen och polisen börjar diskutera problematiken på ett bredare plan. Det fortsätter sedan med ett intensivt arbete för att förstå pusselläggandet i vad som faktiskt krävs rent juridiskt för att kunna bygga bort självmorden. Ida Haglund Friberg, chef på förebyggandeenheten och Martins kollega på BORF, förklarar:
– Om en bro ägs av kommunen men vägen under bron ägs av Trafikverket kan det innebära en komplexitet med nya frågeställningar som man behöver beakta i arbetet, när olika myndigheter och kommun är inblandade. Det är något vi arbetar aktivt med.
Vilka utmaningar leder det här till i praktiken?
– Som jag har förstått det har man olika vägledningar och förhållningssätt till utförande beroende på om något är kommunalt eller statligt och det är en aspekt som man behöver ta hänsyn till i arbetet. I de dialoger vi haft gällande åtgärder i den fysiska miljön har vi exempelvis sett hur en bros ålder kan ha en påverkan på vilken typ av belysning eller vilken typ av hoppskydd som kan väljas. Det handlar om vindlaster, hållfasthet och liknande. Vi har lärt oss mycket under resans gång, säger Ida Haglund Friberg.
Johan Sjöholm, utvecklingsledare i folkhälsa på Kungälvs kommun, beskriver hur det arbete BORFs medarbetare tog initiativ till behövde tid för att få ordentligt fäste inom kommunen. Många chefer, många nivåer, så som det lätt blir givet storleken på samhällsbyggnad som sektor.
– Sedan kommer dock ett litet genombrott när Martin och Ida kommer in till samhällsbyggnadsförvaltningens ledning, hösten 2025, säger Johan.
Martin Grev fyller i:
– Då pratade vi med ledningsgruppen om konsekvenserna, effekterna och vilken utveckling vi såg. De blev väldigt tagna av det och det satte mer fart på arbetet. Att komma åt lite högre chefer, de som sitter på pengarna, har visat sig vara en nyckel. Tycker de att något är viktigt ger det resultat ner genom hela organisationen. Vi hade en informationsträff med de som har hand om byggärenden. De tyckte att det här med att bygga suicidpreventivt är superbra men om det inte finns ett stöd från chefshåll blir det ändå svårt att få med de bitarna.
Ida Haglund Friberg tillägger:
– Vår förhoppning är ju att den suicidpreventiva aspekten ska bli en naturlig del som man tittar på i plan- och byggärenden. Att man beaktar de här frågorna, speciellt när det gäller exempelvis kommunala fastigheter och hur man tänker kring etableringen och placeringen av dem i förhållande till omgivningen.
Såväl Ida, som Martin och Johan är alla inne på att arbetet och strävan mot ett mer suicidsäkert Kungälv är en pågående process som någonstans handlar om att prova sig fram för att steg för steg träffa rätt och hitta en fungerande rutin. Att både skapa insikt om tragiken och mörkret i de enskilda dödsfallen, och samtidigt belysa vilka konkreta samhällskostnader det innebär att behöva stänga av en stor bilväg på grund av ett pågående suicidförsök vid bron ovanför den.
Vi hade ingenting tidigare. Man har inte pratat om det innan vi från räddningstjänsten skickade in underlag. Innan dess tror jag inte ens man hade tänkt i de här banorna. Det är klart att det kan omkullkasta en kommuns organisation litegrann. ”Just det, det här måste vi få in på något sätt!” Jag förstår att det tar lite tid innan en sådan sak sätter sig. Sedan tror jag en nyckel är att vi inte har gett oss. Vi vill göra skillnad. Ett suicid är ett för mycket. Vi har tryckt på det hela tiden. Vi ska ner till noll!
Martins och Idas engagemang sprunget ur de fruktansvärda suicidlarm de och deras kollegor möter i sin arbetsvardag. Johans vägledning in till rätt kontakter i den kommunala mosaiken av beslutsfattare och förvaltningar. Med mycket vilja och lika mycket tålamod börjar de sakta men säkert hitta rätt.
– I väntan på att vi ska hitta den perfekta styrningen eller ledningen för det här arbetet har vi en arbetsgrupp som träffas en till två gånger per termin. Martin och Ida är med. Vi har också olika representanter från samhällsbyggnadsförvaltningssektorn och jag är sammankallande. Det är ett sätt att hålla liv i frågan, säger Johan Sjöholm.
– Vi ser att vi har bra processer för att hantera och lyfta frågan nu, säger Martin Grev och fortsätter:
– Vi hade ingenting tidigare. Man har inte pratat om det innan vi från räddningstjänsten skickade in underlag. Innan dess tror jag inte ens man hade tänkt i de här banorna. Det är klart att det kan omkullkasta en kommuns organisation litegrann. ”Just det, det här måste vi få in på något sätt!” Jag förstår att det tar lite tid innan en sådan sak sätter sig. Sedan tror jag en nyckel är att vi inte har gett oss. Vi vill göra skillnad. Ett suicid är ett för mycket. Vi har tryckt på det hela tiden. Vi ska ner till noll!
Det ihärdiga arbetet har lett till en ökad förståelse för att det både är nödvändigt och möjligt att tänka självmordsförebyggande både när det gäller befintliga miljöer och nybyggen i kommuner. Johan berättar om en konsult som räknat på hur mycket befintliga broar kan belastas för att på så vis se över hur platserna kan bli mer suicidsäkra, men för att slippa det extra arbetet och de extra kostnaderna i framtiden har de också blivit bättre på att lyfta in räddningstjänstens kunskap redan på arkitektstadiet vid nybyggen.
– Vi är delaktiga tidigt i processen, vi får frågeställningar. ”Hur ser ni på det här med utgångspunkt i ett suicidtänk? Ska det vara en gångbro eller ska det vara en tunnel?” säger Martin Grev.
En långsiktig framgångsfaktor, resonerar Ida Haglund Friberg, är att komma bort från person och i stället fokusera på roll eller funktion när det gäller att etablera de suicidpreventiva tankesätten i den kommunala samhällsplaneringen.
– Det är därför vi ser vikten av att det blir förankrat uppe i kommunerna, så att man får det som en naturlig del i arbetssättet. Att det blir en självklarhet som inte påverkas av att någon slutar på sitt jobb eller liknande. En verksamhet kan inte heller driva det suicidpreventiva arbetet på egen hand utan hela samhället måste hjälpas åt och bidra utifrån ansvar, kunskap och roll.