banner finger

31 okt

Ett ruttet hus

  • 14 december 2017 |
  • Publicerad i nyheter

Christian
Christian Dahlström är aktuellt med den rykande färska boken Kalla mig galen.

Varför har du skrivit boken?

- Boken är en slags uppgörelse med psykiatrin i Sverige och tabut som omgärdar alla psykiska sjukdomar idag. Jag har arbetat med de här frågorna i åtta år och intervjuat i stort sett alla svenska experter, och en del internationella forskare, för att försöka förstå varför jag inte fick hjälp när jag själv drabbades av depression och ångest, och varför ingen vågade prata om sådana grejer. Dessutom har jag intervjuat några av våra mest kända svenskar som haft liknande problem, för att se ifall de har upplevt samma saker som jag gjorde – Therése Lindgren, Cissi Wallin och Kristoffer Triumf bland andra. Slutsatserna, som jag redovisar i boken, är en ganska hänsynslös konfrontation med hela systemet, som jag hoppas kan förändra samhället till det bättre.

Berätta om processen med att skriva den.

- Jag har hållit på i fyra och ett halvt år med boken och processen har varit väldigt besvärlig på en massa olika sätt. Förutom det vanliga med självtvivel och skrivkramp har det varit oerhört svårt att få tag på kändisarna, jag har kontaktat uppemot femtio kända svenskar som jag vet haft problem med psykisk ohälsa, men de allra flesta har avböjt av olika skäl. Förutom det har det varit väldigt tufft att gå igenom min mammas journaler, både socialens anteckningar från tiden då jag föddes och blev tvångsomhändertagen, men även sjukhusjournalerna från hennes sista tid i livet. Samtidigt kände jag att jag måste vara helt transparent och hänsynslös även mot mig själv om jag skulle försöka göra någonting som är på riktigt.

Vad har du lärt dig på vägen?

- Jag har så klart lärt mig en massa praktiska saker kring skrivprocessen och förlagsvärlden, även om jag har viss erfarenhet från min förra bok. Men framför allt har jag lärt mig ännu mer om psykisk ohälsa i alla dess former och om hur det svenska samhället är organiserat när det kommer till de här frågorna. Jag tänkte att det kanske trots allt fanns en vettig förklaring till varför psykiatrin är så underfinansierad, varför jag inte fick hjälp, varför folk i allmänhet håller sånt här för sig själva istället för att prata öppet om det. Det visade sig att det inte fanns någon förklaring, ju mer man gräver i det här, ju mer uppenbart blir det: det här huset är ruttet rakt igenom.

Vad hoppas du att läsaren ska få ut av den?

- Jag hoppas att läsaren får sig en ordentlig reality check. Oavsett om man själv är drabbad, om ens anhöriga är det – eller om man är politiker eller sjukvårdspersonal eller vad som helst – så kommer man att få sig en riktig smocka. Även Marie Åsberg, som är Sveriges kanske främsta psykiatriker och har jobbat inom psykiatrin i mer än femtio år, blev ”skakad och rörd” när hon läste boken. Samma reaktioner har jag fått från i stort sett alla andra som fått läsa den innan releasen. Jag hoppas att fler som läser den reagerar på samma sätt och inser allvaret i situationen. Först då kan man åstadkomma förändring på riktigt.

Övrigt du vill lägga till?

- Att jag älskar Suicide Zero och att det kändes väldigt viktigt att få med era perspektiv i boken. Självmordsfrågan är liksom slutprodukten av allt som är fel inom psykisk ohälsa-fältet i Sverige, och det jobb ni gör är inte bara behjärtansvärt och fint – det är effektivt och professionellt på ett sätt som jag hoppas att folk kan ta in.

Christian Dahlströms bok Kalla mig galen, hittar du här: https://www.adlibris.com/se/bok/kalla-mig-galen-9789170379727

/A
lfred Skogberg

Läs mer ...
30 okt

Kartläggning visar på systembrister

  • 14 december 2017 |
  • Publicerad i nyheter

Herman holm
Herman Holm är psykiater och överläkare vid Psykiatri Skåne. Han har medverkat i en stor kartläggning i Kalmar län, för att bättre förstå hur vården arbetar i samband med att någon tagit sitt liv. Resultatet är uppseendeväckande.

Vad är det för undersökning ni gjort i Kalmar Läns landsting?
- Vi har studerat journalhandlingar för ett 50-tal patienter som tog sitt liv under 2012. Vi ville se vad vården verkligen gjorde i samband med självmorden, vilken behandling patienterna fick, hur man kommunicerat med andra avdelningar och med närstående och anhöriga.


Vilka är lärdomarna?
- Det vi såg var att mycket kunde göras bättre. Man kontaktar för sällan närstående och anhöriga för att ta del av deras berättelse. Vi såg att närstående som kontaktades efter självmordet ofta hade information som hade betytt väldigt mycket att ha innan. Då hade man ofta dragit andra slutsatser, satt in andra åtgärder och skulle ibland till och med kunnat förhindra vissa självmord. Vi såg att väldigt många av patienterna inte fick någon riskbedömning, man hade alltså inte ens ställt frågan om de hade tankar på att ta sitt liv.

- En annan lärdom är att om man upptäcker en suicidnära patient på exempelvis en akutmottagning så måste man kommunicera det på bra sätt till andra delar av vården. Det behövs säkrare kanaler för att överföra information, idag skrivs oftast bara en remiss. 


- En tredje viktig sak är att denna problematik betraktas som något som hör till psykiatrin. Men personerna i vår undersökning visade sig ha haft lika mycket kontakt med primärvården och den somatiska vården som med psykiatrin. Alla inom vården måste alltså kunna hantera suicidnära personer genom att lära sig att våga fråga patienterna om de har tankar på att ta sitt liv. Det var helt ny kunskap vi fick fram.

Vad mer fick ni fram i undersökningen?
- Man kopplar dessa patienter med psykisk sjukdom men så ser det alltså inte ut i verkligheten. I materialet såg vi dessutom att även om det fanns varningssignaler så hade man inte talat med patienten om hen hade tankar på att ta sitt liv. Slutsatsen är därför att man måste hitta sätt att ta upp sådana här saker på ett klokt och individuellt sätt inom alla delar av vården.

- I vår studie tittade vi ju på personer som tagit sitt liv men det är 10 gånger fler som försöker ta sitt liv och som söker sjukvård. Självmordstankar är oerhört vanliga och alla som jobbar inom vården måste bli bättre på att fråga om patienten har självmordstankar. Men frågan måste vara formulerad på rätt sätt.



Vad tycker du att man ska säga?
- Man kan exempelvis uttrycka sig så här:
”Den situation som du befinner dig i måste vara oerhört smärtsam. När andra är i liknande situationer är det inte ovanligt att man har tankar på att ta sitt liv, hur är det för dig?”
Formuleringen måste vara medkännande och varm och framföras på ett sätt som inte stigmatiserar. Om man sedan får ett ja på frågan måste man också självklart ha kunskaper och stöd i vad man ska göra sen.

Vad såg ni mer för poäng i att ha tidig och nära kontakt med anhöriga?
- Att ha en närstående som är suicidnära är mycket påfrestande. Anhöriga skulle säkerligen känna stöd av att tidigt få berätta vad de vet och hur de upplever situationen. Vi vet att närstående till personer som tagit sitt liv är en riskgrupp i sig. Så även ur den synvinkeln finns ett arbete att göra för att fånga upp anhöriga efter självmord, men där har man blivit bättre idag.

Hur ska man hitta självmordsnära personer i alla olika delar av vården?

- Jag tror att man måste medvetandegöra att tanken på att ta sitt liv är mycket vanligare än vi tror, det är ett sätt att hantera problem i livet som inte behöver ha med psykisk sjukdom att göra. Om man i högre utsträckning blir bra på att fråga om existentiella frågor kan man fånga upp och hjälpa många fler än man gör idag.

Hur mycket tid behöver en läkare på sig för att göra ett effektivt preventivt arbete?
-
Idag hör vi så ofta att: ”Det där tar för mycket tid”. Men motfrågan är: Hur mycket smärta (och tid det tar att bearbeta den) genereras i dag av att man inte har uppmärksammat, inte fångat upp? Och hur många förlorade liv har vi? Patienter klagar ofta över att sjukvården inte hänger ihop. De säger att ingen riktigt har förstått, ingen har skaffat sig en helhetsbild. Att göra det tar inte så lång tid. Tvärtom, det skulle spara tid.

Vad behöver vårdpersonal för verktyg?
- Det ligger ju i tiden att arbeta efter checklistor som ska prickas av och enkäter som ska fyllas i. Behandlaren är då upptagen av enkäten, inte av patienten och dennes berättelse och det har visat sig att dessa enkäter kanske inte alls fångar upp problematiken. Det man behöver göra är att fånga patientens berättelse, lyssna in historien. Tankar på att ta sitt liv är ett sätt att lösa de problem någon har just nu och sådant finns inte i frågebatterierna. Istället utgår dessa ofta från behandlarens behov att snabbt kunna ställa en diagnos medan patientens behov är att få berätta, att få till stånd ett möte med en professionell persons tankar kring ens livsproblem. Här får man hoppas på förändring. Utbildningar som Suicide Zeros Våga Fråga är ett utmärkt sådant verktyg där man lär sig att möta, inte bara bemöta.

Även andra län har visat intresse för ert arbete, berätta!
- Vi har presenterat vårt arbete för Värmlands landsting och jag känner till att man både i Västra Götalandsregionen och Örebro har mycket ambitiösa satsningar på suicidprevention.

Hur tar ni nu arbetet vidare?
- Vi har tillsammans med personal från alla olika delar av sjukvården jobbat vidare med en strategi i tre delar. Först måste vi hitta en metod och kunskapsstöd till all personal inom vården i mötet med självmordsnära personer. Sen måste man ha mer att erbjuda när man möter personer som gjort ett självmordsförsök, en genomtänkt arbetsmetodik. Den tredje delen handlar om hur vården agerar när någon har tagit sitt liv. Under 2018 kommer vi även att arbeta med kommunikationen mellan de olika delarna av vården så att den hänger ihop bättre.

Caroline Meyer Lagersparre

Läs mer ...
16 okt

”Jag fick en tankeställare”

  • 14 december 2017 |
  • Publicerad i nyheter

Dag socialdemokrat
Suicide Zeros politikerturné fortsätter. Senast har vi träffat Dag Larsson, oppositionslandtingsråd (S) i Stockholm.

Vad fick du ut av mötet i dag?
- Dels blev jag uppdaterad om situationen hur det ligger till nationellt. Jag fick en tankeställare om att jag inte är uppdaterad på hur det ser ut i mitt eget landsting. Vi har haft en nollvision tidigare, jag vet inte hur det ser ut nu. Det ska jag ta reda på.

Var det något du tyckte var extra intressant?
- Ja jag tycker det är intressant att se att man med förebyggande åtgärder kan göra framgångsrika insatser. Det är ingalunda hopplöst att förebygga självmord.

Vad tror du om att göra händelseananalyser efter självmord?
- Det tror jag i hög grad är rimligt. Eftersom jag själv är sjukvårdspolitiker så känner jag också en viss frustration; vi har en hel del bra beslut om vad som ska göras om folk försöker ta sitt liv. Jag kan konstatera att i många fall så sker inte detta och då känner jag en stor frustration. Och där tänker jag driva på till att det blir bättre.

Vad säger du om Miami-exemplet där de minskat självmorden radikalt?
- Ett klassiskt exempel på en fungerande skolhälsovård som är närvarande och inte isolerad och med tillräckliga resurser. Så det går absolut att göra saker på det förebyggande området.

 

/Alfred Skogberg

Läs mer ...
11 okt

”Det blev starkt för mig att få en sådan respekt”

  • 14 december 2017 |
  • Publicerad i nyheter

Anneli Sonny beskuren edited
Över 900 personer deltog på suicidpreventiva konferensen i Göteborg den 12-13 september. Suicide Zero har frågat två av de som närvarade hur de upplevde konferensen och vad tog med sig hem.  Anneli Wester, du har en stark egen berättelse om hur du utsatts för övergrepp inom vården. Du var en av huvudtalarna och fick berätta om vad du gått igenom.

Vad var ditt intryck av konferensen?

- Jag föreläser runt om i hela världen men har aldrig bjudits in till ett sådant här sammanhang tidigare. Både mottagandet och responsen var oerhört positivt. Det var en viktig pusselbit för mig i mitt liv men också viktigt att man tar tillvara på patienters kunskap om vården.   

Hur viktig är konferensen tycker du?
- Konferensen har en unik möjlighet för att öppna upp nya sätt att se på och mötas kring problemen runt suicid. 

Vad skulle du vilja se mer av framöver?
- Att man ger de med egen erfarenhet ännu mer plats. Och att fler anhöriga inkluderas. Och så vill jag se ännu fler deltagare!  

Vad var höjdpunkten, tyckte du?
- Det blev starkt för mig att få en sådan respekt. Jag brukar säga att det aldrig går att få någon ursäkt eller upprättelse för de övergrepp jag utsattes för i vården men det här var nog så nära det går att komma. 

Ytterligare någon reflektion?
- Jag vill tacka arrangörerna för förtroendet att få vara en av huvudtalarna, och till besökarna för er respekt och värme.   Läs mer om Annelis starka berättelse här: https://magasinetfilter.se/portratt/det-handlar-bara-om-vart-vi-riktar-var-energi/  


”Går inte att överskatta vikten av att träffas” En av de cirka 900 närvarande på den suicidpreventiva konferensen i september var Sonny Wåhlstedt, förbundsordförande för anhörigorganisationen Spes. Det här fick han ut av de två dagarna. 

Hur viktig var konferensen?
 
- 1 500 människor tar sina liv varje år och 15 000 gör suicidförsök. Då går det inte att överskatta vikten av att träffas och förmedla viktiga kunskaper och strategier för att hjälpa människor i psykisk nöd. 

Vad tyckte du om konferensen? 
- Jag tyckte  att den var upplagd och genomförd på ett väldigt bra sätt. Innehållet för så många professionella, ideella organisationer och allmänt intresserade, lockade över 900 deltagare. Det var grymt bra!

Vad skulle du vilja se mer av framöver?
- Utöka nästa konferens till tre dagar. Den tredje dagen bör fokusera på hur vi går vidare tillsammans.

Vilken var höjdpunkten, tyckte du?
- Svårt att välja mellan så mycket bra, men det får bli Konrad Michels presentation av sin terapeutiska modell i möte med någon som bär på suicidtankar.

Ytterligare någon reflektion?
- Regeringen har ett ekonomiskt reformutrymme på 40 miljarder. Ge därför Folkhälsomyndigheten i uppdrag att ta fram en budget och handlingsplan för suicidprevention för fem år framåt. Och inkludera uppföljbara mål i samarbete med professionella och ideella organisationer. 

/Caroline Meyer Lagersparre

 

Läs mer ...
05 okt

"Många självmord skulle gå att förebygga"

  • 14 december 2017 |
  • Publicerad i nyheter

stefan 2
Stefan Nilsson är riksdagsledamot för miljöpartiet. Han sitter även i Suicide Zeros styrelse.

Som riksdagsledamot har du självmord som ett av tre prioriterade områden, varför? 
- Det är en av mina prioriterade frågor, eftersom så många människor tar sitt liv, med ungefär samma antal personer, 1500, varje år. Väldigt många av dem, de flesta, skulle gå att förebygga och förhindra med bra åtgärder. Ett självmord påverkar så många människor och under lång tid framåt.

Du har lagt flera motioner om att förebygga självmord, vilka är de viktigaste du vill lyfta fram? 
- Den viktigaste är att ta fram en ny nationell plan för att förebygga självmord. Det behövs ett nytt program, som har specifika, mätbara, realistiska och tidsatta mål och åtgärder för hur självmorden ska minska inom olika demografiska grupper och runt om i landet. En annan är ett nationellt kvalitetsregister, där det följs upp vad som händer efter att suicidala personer lämnar sjukvården. Det skulle ge värdefull konkret kunskap om vilka typer av behandling som fungerar. En tredje är en lag mot att hetsa eller uppmana till självmord. Ytterligare en sak, som ligger på landstingspolitisk nivå är att införa kriscenter, där de som gjort självmordsförsök och alla anhöriga till någon som tagit sitt liv erbjuds hjälp.

Har du som riksdagsledamot påverkat suicidpreventionen?
- Ja, det tror jag. Regeringen satsar 35 miljoner per år till Folkhälsomyndigheten som har rollen att samordna det nationella arbetet och stödja kunskaputveckling inom suicidprevention. Inom ramen för den satsningen går 15 miljoner till verksamhetsbidrag till ideella organisationer till suicidprevention och förebygga psykisk ohälsa.

 Läs om Stefan Nilsson motioner till riksdagen här https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/nationellt-overvakningssystem-for-suicid_H5022105 

/Alfred Skogberg

Läs mer ...
Prenumerera på denna RSS-feed

Om oss

Suicide Zero arbetar för att radikalt minska självmorden.
Vi vill med den ideella organisationens kraft

  • öka kunskapen och bilda opinion kring samhällsproblemet suicid.
  • lyfta fram nytänkande och konkreta
    lösningar för att rädda liv
  • minska stigmatiseringen av psykisk ohälsa.

My newsdesk - Suicide Zero
Så gör vi skillnad

Ge en gåva

90konto

swisha suicidezero

sms

Kontakt

Kontakta oss

Suicide Zero,
    Travbanan 57, 147 34 Tumba