banner finger

Nyligen publicerat

Magnus Skogsberg (ICA Sebastian) ny ambassadör för Suicide Zero

  • 11 juni 2017 |

Skarmavbild 2017 06 11 kl. 11.13.08
Mattias Sunneborn, Mia Skäringer, Saga Becker och Zinat Pirsadeh är alla ambassadörer för den ideella organisationen Suicide Zero. Ny i gänget är regissören, skådespelaren, designern och sångaren Magnus Skogsberg, kanske mest känd för rollen som Sebastian i ICA-reklamen.

Suicide Zero arbetar för att radikalt minska självmorden. Alla i organisationen har på olika sätt egen erfarenhet av psykisk ohälsa och/eller självmord. Detsamma gäller för Magnus Skogsberg, vars far tog sitt liv när Magnus var tjugo år.
- Det har tagit mig nästan trettio år att förstå hur mycket pappas självmord har påverkat mig. Jag har på flera sätt vänt tragedin till att arbeta kreativt. Att bli ambassadör för Suicide Zero och låta mina historier hjälpa andra känns som ett naturligt steg.

Magnus Skogsberg intervjuar i sin Youtube-kanal TJEINCH (www.tjeinch.com) kända och okända som förändrat sitt liv. Kanalen startade han som ett led i att leva livsbejakande och förändringsbenäget, allt med avstamp från pappans självmord.
- Att min pappa tog sitt liv berodde på att han inte hade förmågan att tänka om. Att han inte kunde se en annan utväg än döden. Jag tänker inte gå samma väg och därför har jag bland annat börjat sjunga, för jag vill se nya möjligheter i livet, även om jag riskerar att misslyckas, säger Magnus Skogsberg.

Magnus Skogsbergs pappa blev hårt utsatt på sitt jobb. Han förflyttades, fick ovärdiga arbetsuppgifter och tappade sakta men säkert livslusten. Och till slut tog han sitt liv. Precis som ytterligare två män på pappans arbetsplats.
- Utsatthet på arbetsplatsen är något vi måste uppmärksamma mer. Machokulturen som pappa råkade ut för finns kvar. Arbetsgivaren har ett ansvar för att uppmärksamma vad som pågår och ha bra rutiner för att stötta, men för lite görs. Det vill jag uppmärksamma, säger Magnus Skogsberg.

Som ambassadör för Suicide Zero kommer Magnus att uppmärksamma hur självmord kan förebyggas.
- Magnus är en multibegåvad, varm och inkännande person med stort kontaktnät. Han kommer att bli en utmärkt ambassadör och han kommer att lyfta våra frågor i sammanhang där vi behöver synas mer, säger Alfred Skogberg, generalsekreterare för Suicide Zero.

Läs mer om Suicide Zeros ambassadörer här: http://suicidezero.se/omoss/vara-ambassadorer

Läs mer ...

Han engagerar sig för att minska självmorden

  • 08 juni 2017 |

Hakan
Håkan Wester är en av Suicide Zeros mest aktiva volontärer. Just nu jobbar han hårt med att arrangera Karin Boyes minneslopp som han hoppas ska få en stor del av svenska folket på fötter. Håkan har även tunga erfarenheter av psykisk ohälsa i sin närhet, erfarenheter han vill använda sig av för att hjälpa andra.

Hur kommer det sig att du engagerat dig som volontär för Suicide Zero?
- Vi hade en lärare i mellanstadiet som gjorde ett självmordsförsök och förlorade delar av sina ben. Tidigare samma dag hade vi sett honom som vanligt i klassrummet och jag minns att jag dagarna efter händelsen funderade på om vi i klassen hade bidragit till att han att han ville göra sig själv illa. Cirka 20 år senare tog han sitt liv.
- Det som gjorde att jag verkligen tog steget in i Suicide Zero var efter att en nära bekant gjorde ett självmordsförsök. Jag hade inte uppfattat något beteende eller annat som motiverade detta så därför vill jag nu och framöver lära mig mer och bidra på något sätt.

Berätta om din bakgrund
- Jag är uppvuxen i Alingsås med mycket idrott, musik. Jag är gift med Ulrika och vi har en dotter tillsammans och vi har båda två barn var sedan tidigare förhållanden. Jag har alltid gillat att träna och utmana mig själv och jag fick idén om ett motionslopp till förmån för Suicide Zero. Eftersom jag är uppvuxen i Alingsås, där Karin Boye tog sitt liv, så har jag känt att ett lopp till hennes minne var viktigt.

- Som vuxen utbildade jag mig till att bli polis och som sådan trivdes jag bäst i yttre tjänst. Jag jobbade bland annat som piketpolis i Göteborg men slutade en tid efter kravallerna vid EU-toppmötet. Vi utsattes för stenkastning och annat våld; händelserna hade kunnat sluta mycket värre. Efter Göteborgskravallerna sjukskrevs jag en tid för fraktur och psykisk ohälsa av den inre stress som händelserna skapat. Jag känner mycket för de svenska poliser och militärer som med engagemang lämnar Sverige för att bidra med demokrati och fred i andra länder. Det är väl känt att flera av de som återvänder på olika sätt tagit psykisk skada. Självmord förkommer även här.

Du arrangerar som bäst Karin Boyes minneslopp, berätta om din vision.
- Visionen är att få folk över hela landet att röra på sig och samtidigt stötta Suicide Zeros arbete. Loppet inbjuder till att ta med en vän som kanske just nu behöver komma ut och bryta ensamhet. Kanske vill någon deltagare hedra eller minnas någon som tagit sitt liv. Eftersom kultur och hälsa ger oss utveckling och välmående så kommer vi att lyfta fram musik, lyrik och konst i samband med loppet.

Vad hoppas du att loppet ska bidra med?
- Vi hoppas att fler vill engagerar sig i dessa frågor. Jag hoppas också att vi ska nå ut än mer med Suicide Zeros Våga Fråga-utbildning.

- Jag hoppas också att fler ska komma ut i naturen som ju kan ge förutsättningar för bättre psykisk hälsa. Karin Boyes dikt: "Javisst gör det ont när knoppar brister" tror jag kan visa många en väg framåt för personlig utveckling.

Du har också tänt 1554 ljus och filmat det hela med en drönare, varför gjorde du detta?
- Det gjorde jag för att visuellt uppmärksamma hur många som tar sitt liv. Och genom att skapa en musikvideo hoppas jag att intresset och kunskapen ska öka hos fler om hur stort problemet är med självmord.

Vad kan någon som läser denna text bidra med?
- Det skulle vara toppen om fler ville hjälpa till att sprida loppet. Boyeloppets hjärta slår och pumpar i Alingsås men hela Sverige kan bidra med kraft och gemenskap.

Är det något mer du vill föra fram?
- Våga Fråga hur någon mår - egentligen! Det får fler att tänka till och man kan lättare prata om något som ligger och trycker. Så vem i din omgivning behöver ditt stöd? Våga fråga hur denne mår – egentligen!

Läs mer ...

”Tio procent av alla dödsolyckor i trafiken är självmord”

  • 23 maj 2017 |

Trafikverket har nyligen släppt Rapporten Suicid i vägtrafiken. Och den öppnar ögonen för ny kunskap om självmord inom trafiken. Trafikverkets Anna-Lena Andersson berättar.

FullSizeRender
Anna-Lena Andersson, trafikverket.


Vad skulle du vilja säga är de viktigaste insikterna av rapporten?

- Att vi nu med ett mycket säkerställt underlag vet att det är tio procent av de som omkommer i vägtrafiken som gör det på grund av de tar sitt liv. Och att det finns skillnader mellan de som omkommer på grund av suicid och på grund av olyckshändelser. Kunskaperna resulterar i att det nu finns ett suicidpreventivt tänk inför att nya vägar byggs och när gamla vägar åtgärdas.

I 35 procent av de självmord som inträffade i en bil hade föraren bilbälte på sig. Hur tolkar du det?
- Många självmord är impulsiva, de begås av personer som en kortare eller längre tid mått psykiskt dåligt. I en period av psykisk ohälsa kan det vara en krissituation eller en svår livshändelse som utlöser ett impulsivt självmord. Det kan handla om en person som kanske med stark ångest och oro gett sig ut med bilen och övermannas av en plötslig ingivelse; en person som vanligtvis använder säkerhetsbälte och från början inte haft syftet att ta sitt liv. Det kan även bero på att de flesta bilar i dag är utrustade med bältespåminnare som larmar om säkerhetsbältet inte används.

Vilka åtgärder är enklast att genomföra i trafiken för att förebygga självmord?
- Det finns inga enkla sätt utan arbetet måste utvecklas. Det kan göras genom att man mittseparerar vägar för att undvika frontalkollisioner, genom att förhindra för fotgängare att ta sig upp på motorvägar eller bygga hoppskydd på broar.

Vad skulle du vilja tipsa politiker på riks- och lokalnivå att tänka på för att förebygga självmord?
- Att de tar in det kunskapsunderlag som finns när det gäller självmord. Jag upplever att många som kan påverka frågar efter kunskap. Det finns överlag en stor öppenhet för att arbeta med suicidprevention. Det verkar däremot som om organisationer och forskare har svårt att finansiera sitt arbete och därför bör det satsas mer ekonomiskt för att arbeta med suicidprevention. Trafikverket är en myndighet som de senare åren satsat resurser och engagemang på ett strukturerat arbete för att förebygga självmord i transportsystemet.

Hur viktigt är det att ta bort träd och stora stenar i anslutning till vägar?
- Med tanke på att träd, berg och olika typer av byggnationer är vanliga kollisionsobjekt är det viktigt att i så stor utsträckning som möjligt ta bort dem eller bygga skydd som gör det omöjligt för någon att kollidera med. Det finns däremot många träd i Sverige men sidoområden kring vägar ska byggas så att trafikanter inte ska kunna dö eller skadas.

Många av självmorden inträffar nattetid, vad beror det på och kan den kunskapen vara viktig för att förebygga självmord?
- Den period då det är störst skillnad på att personer dör på grund av suicid och olycksfall är morgontimmarna mellan kl 03-06. Det är en tid på dygnet då personer med depressioner och annan psykisk ohälsa ofta känner oro och ångest. Detta beror på biologiska faktorer, som att hormoner och kroppens aktivitet är som lägst. Hur man kan koppla den kunskapen just till självmord i transportsystemet har jag inget svar på.

Har ni intervjuat personer som försökt ta sitt liv i ett fordon men som överlevt? Vad har i så fall personerna berättat?
- När det gäller arbete som redovisas i vår rapport har jag inte gjort det. Jag har däremot haft kontakt med många närstående till personer som tagit sitt liv i transportsystemet.

- Tidigare har jag arbetat som sjukhuskurator och då träffade jag patienter som försökt ta sitt liv genom trafikhändelser. Det finns personer som berättat att suicidförsöket blev en vändpunkt i livet. Att trots att de fick fysiska skador efter händelsen insåg att de ville leva. Att suicidförsöket egentligen inte handlade om viljan att dö, utan om att inte kunna se några andra möjligheter att lösa sina problem eller att livet var så tungt att de vid självmordsförsöket inte orkade leva.

Hur viktigt är det att det finns kartor på var exakt självmorden och självmordsförsöken inträffar?
- Det kan vara viktigt att se om det finns regionala skillnader eller ställen som är speciellt utsatta. Detta för att infrastrukturhållaren ska kunna ha med suicidprevention i planering av nybyggnationer, men även åtgärda om det finns någon plats med ökade risker.

Hur effektivt är det att sätta upp broräcken på broar där folk hoppar?
- För cirka tio år sedan bedömde dåvarande Vägverket att cirka 40-50 personer per år omkom på grund av fall och hopp från höga broar. Efter det har suicidpreventiva åtgärder genomförts på en handfull broar. Det finns idag ingen myndighet som har ansvar för att redovisa hur stor förekomsten är idag. Ett projekt har påbörjats av oss som skrivit rapporten, Kenneth Svensson och Anna-Lena Andersson. Vi arbetar på Trafikverket med att ta fram underlag så att problematiken belyses och att suicidpreventiva åtgärder genomförs.

Författare till rapporten Suicid i vägtrafiken är trafiksäkerhetsanalytiker Kenneth Svensson och sakkunnig Anna-Lena Andersson, Trafikverket.

Läs mer ...

"Kan du vakna nu?"

  • 11 maj 2017 |

Angelica Ekengren volontar Suicide Zero pa Boras Pride
Angelica Ekengren sätter ord på saknaden efter en älskad som tagit sitt liv.
I dag använder hon sina erfarenheter för att bland annat förebygga självmord.


Jag vaknar av att något stör min sömn.
Vad var det där? En signal, en vibration.
Jag sträcker mig efter min telefon.
Fem missade samtal. Magen knyter sig.
Herregud vad har hänt. Vad är klockan?
Klockan är strax efter 05 på morgonen.

Jag ringer upp senaste numret. Hör min pojkvän jämte mig i sängen fråga vad jag håller på med.
En röst på andra sidan telefonen svarar.
Jag hör gråten, sorgen, tomheten.
“Jag är så ledsen Angelica. Förlåt. Men Magnus är död. Jag är så ledsen.”
Jag hör hur rösten ursäktar. Förlåt, ledsen, död, Magnus.

Orden ekar i mitt huvud. Jag är som förstenad.
“Magnus tog sitt liv inatt. Vi är i Svaneholm här.”
Jag ber att få återkomma. Jag måste andas.
Kan jag andas? Hur andas en? Hur pratar jag? Vems arm är det där?
Min pojkvän ser på mig, frågande.
Tårarna rinner när jag klämmer fram. “He is dead.”

Jag går ur bilen. Förvirrad.
Inser att jag är på fel plats. Får gå runt sjukhuset för att komma till avskedsrummet.
Öppnar den tunga dörren och möts av bekanta ansikten.
Alla med sorg i blicken. Alla med krossade hjärtan.

Jag ser honom.
Han ligger där. Sovandes. Men egentligen inte.
Han är kall. Jag tar hans hand. Smeker hans fingrar. Drar mina fingrar över hans tatueringar. Tittar på hans ansikte.
Jag klappar hans kind. Jag är tom. Men samtidigt full. Full av smärta. Full av kärlek.
Kan du vakna nu? Tänker jag.
Mina tårar tränger inte fram. Jag är helt apatisk.
Jag kysser hans panna. Hans kind.
“Jag älskar dig”
Hur är det möjligt? Vad gör vi här i ett kallt rum på sjukhuset?
“Ditt pucko, det här var väl inte smart. Varför lämnar du oss?”
Jag önskar så hårt att han kunde svara. Att han kunde återfå livet.
Men han är borta..
Min kärlek.
Mannen som gav mig liv.
Mannen som jag älskar.
Mannen som blev far till våra barn.

_________________________________________

Jag biter mig i läppen när jag kliver ur bilen på Göta.
Jag tar upp min telefon och skickar ett sms att jag är utanför, jag behöver få min pojkvän att komma ner och möta mig innan jag går upp till barnen.
Han kommer ner och jag känner hur tårarna trycker på och sakta rinner ner för mina kinder.
Han kramar om mig och tittar på mig…”Are you ok?”
“Yes, let’s go up.” svarar jag och vi går upp för trapporna.

Det är dags.
Kompisarna börjar dyka upp. Zion är förväntansfull. Äntligen skall han få ha sitt 7-års kalas.
Och det vankas ju skattjakt.
Jag biter mig i läppen när Anna, en av mina närmsta vänner, kommer fram och ger mig en stor kram.
“Jag är ok.” säger jag snabbt och andas djupt. Hon tittar på mig och jag ser hennes kärlek.
Zion öppnar sina paket. Överlycklig över att hans kompisar är där för att fira honom.
Vi vuxna står och fixar med fika och grillen. Vi småpratar.
Jag känner hur hela min själ bränner. Jag vill lägga mig ner på marken och bara tyna bort. Skrika.
Det gör så ont.
Barnen kommer springandes, en har hittat sin skatt under en sten i närheten, en annan hittade sin skatt i ett träd.
“Vi kör inte nudda marken parken!!!”
Barnen rusar iväg till hinderbanan.

Vi sitter i bilen hem.
Min pojkvän håller min hand.
Barnen är fulla av skratt och glädje.
De pratar om skatterna de hittade och om presenterna Zion fått.
Vi åker hem.

Om några timmar skall jag rasera mina barns värld.
Jag ska sticka ett svärd i deras hjärtan och få dem att gråta.

Vi sitter i soffan.
Jag har Zion på min vänstra sida och Bobbo på min högra.
Min pojkvän sitter i soffan med oss.

“Jag måste berätta något för er” säger jag och tar ett djupt andetag.
“Pappa finns inte mera. Han är död.”
Barnen tittar på mig och skrattar. De tror att jag skojar.
Jag känner hur mina ögon fylls med tårar.
Zion lägger sitt huvud i mitt knä. Han känns tung. Han är tyst.
Bobbo lutar sig mot mig och kramar mig.
Jag har precis krossat mina barns hjärtan.

------------------------------------------------------------------------------------

Jag stirrar framför mig.
Kyrkan är fylld av människor.
Människor jag känner. Människor jag inte träffat förut.
Jag sitter på första raden tillsammans med mina barn, min pojkvän och min och Magnus gemensam vän Elin.

Bobbo knackar på kistan och säger “Hej då pappa”

Det är dax att bära ut kistan till bilen.
Nästan hela sällskapet har lämnat kyrkan.
Magnus släkt har valt att gå in i församlingshemmet för att fika. De vill inte följa med och se kistan sänkas ner.
Nikos, Jonas, Lennart, Pontus, Joacim och en man från begravningsbyrån går fram till kistan.
Jag och barnen står och tittar på.
Mina tårar rinner.
När de går förbi oss väljer Bobbo att gå med dem. Han håller sina små 5-årings händer under sin pappas kista och hjälper männen att bära honom till bilen.

Min 5-åring väljer att själv ta sin pappa till sista vilan. Ingen har sagt att han ska gå där vid kistan.
Han går själv fram och hjälper till att få ur kistan ur bilen och går med sina små händer under kistan hela vägen fram till det hål som ska bli hans pappas grav.

Läs mer ...

Hennes kusin tog sitt liv – nu skänker hon pengar till Suicide Zero

  • 27 april 2017 |

Lina
"Inget gott kommer av att man är tyst" säger Lina Nilsson som sålt fotografier till förmån för Suicide Zero.

17-åriga Lina Nilssons kusin tog sitt liv år 2014. En händelse som starkt påverkade Lina. Självmord är en ofattbar tragedi men för att ändå skapa någon mening med kusinens död så har Lina Nilsson i skolan startat ett företag med inriktning på fotografi. Intäkterna från fotoförsäljningen skänker hon till Suicide Zero.
– Nu hoppas jag att min insats kan bidra till att någon annan kanske slipper få beskedet att någon tagit sitt liv.

Berätta om ditt skolprojekt.
– Jag har under läsåret drivet ett UF-företag (Ung företagsamhet) med inriktning på fotografi. Jag har sålt både färdiga bilder och andra produkter. Mitt mål var att samla in pengar till Suicide Zero.

Hur har det gått?
– Det har gått bra. Jag har sålt för cirka 2000 kr och i slutet av maj, när företaget stängs ner, ska jag överlämna pengarna.

ros
En av bilderna som Lina säljer.

Hur kommer det sig att du vill stötta Suicide Zero?
– Jag förlorade min kusin för tre år sedan när hon tog sitt liv. Det har varit svårt för mig att prata om psykisk ohälsa och självmord och jag vet att Suicide Zero vill att fler ska våga prata om det. Jag hoppas att mitt projekt kan inspirera andra till att våga prata om det och samtidigt samla in pengar till ert arbete.

Hur har du lyft detta i skolan?
– Vi har gjort presentationer för delar av skolan. Ser andra att jag vågar prata om min kusins självmord så kanske fler också vågar prata om psykisk ohälsa och hur många mår.
– Jag har också pratat på engelska inför en tävling, om min kusins självmord. Hur självmord påverkar, vad det innebär, statistik och annat.

Vad har du fått för reaktioner?
– Allt tycker det är jättebra initiativ. Det går till en bra sak.

äpplen

Uppfattar du att omgivningen rädd för att prata om psykisk ohälsa?
– Ja och jag förstår att många tycker det är jobbigt men man måste göra det. Det man bör förstå är att det blir enklare när man vågar.

Vad kan du tipsa personer i din omgivning om hur de kan tänka?
– Våga fråga om vad som hänt. Hur det känns. Vad psykisk ohälsa innebär. Stå inte bara tyst bredvid utan våga prata. Inget bra kommer av att man är tyst.

Vad har du lärt dig av ditt arbete?
– Jag har lärt mig om att driva företag och också om att våga prata mer om psykisk ohälsa. Det är värdefullt för framtiden.

Vad säger din familj om ditt arbete?
– De tycker att det har varit bra och att pengarna går till ett viktigt ändamål. Vi tycker alla att det är lite jobbigt men vi har pratat mer med varandra än tidigare. På något sätt har det blivit lättare. Innan var psykisk ohälsa något man gärna undvek.
– Hade min kusin inte tagit sitt liv så hade jag inte fokuserat på att skänka pengarna till att Suicide Zero så att fler självmord kan förebyggas. Nu hoppas jag att min insats kan bidra till att någon annan kanske slipper få beskedet att någon tagit sitt liv.

Suicide Zeros generalsekreterare Alfred Skogberg är djupt tacksam över Lina Nilssons fina gärning.
– Ett stort tack till dig Lina för din vilja att förebygga självmord och för att du stödjer vårt arbete. Självmord är ofattbara tragedier men när vi är många som gör vad vi kan så kan vi också förebygga många dödsfall. När många gör något blir resultatet stort, säger Alfred Skogberg.

Här finns fler av Linas foton till salu
https://www.facebook.com/Colors-For-Life-UF-1183269665066969/?rc=p 

Läs mer ...

"Jag hoppas att boken ska inge hopp"

  • 25 april 2017 |

framsida Leva

Hej Ludmilla Rosengren, du har skrivit en ny bok tänkt för ungdomar som mår dåligt, varför har du skrivit boken?
- Jag tycker att det har saknats en bok som vänder sig till den suicidale direkt. Självhjälpsböcker finns det många av men få berör självmordstankar. Det är som alltid att man tassar på tå för detta ämne. Den här boken går direkt på tankarna om att man inte orkar leva, bekräftar hopplösheten och möter den med andra tankar.

Du vill att fler ska prata om självmord, varför är det så viktigt?
- Den som har självmordstankar känner sig ofta väldigt ensam och bär på både skuld- och skamkänslor. Att prata om självmord normaliserar dessa tankar, för det är faktiskt högst normalt att känna hopplöshet och vanmakt i perioder i livet. Man behöver förstå att tankar inte är farligt i sig. Det är om man agerar på tankarna som det blir farligt. Livsfarligt! Att prata om självmord är också viktigt för att lära oss hur vi ska stötta någon som mår dåligt. Suicidskattningar i vården i all ära, men det är fortfarande samtalet mellan två personer som är det viktiga. Att man frågar hur den andre mår och hur hen tänker kring livslust.

Aftonbladets krönikör Fredrik Virtanen anser att vi gör klokt i att tala tyst om självmord. Har han rätt?
- Det är fullständigt befängt. Det är allvarligt när någon i hans position med tillgång till stora mediekanaler går ut så hårt i en sådan här fråga samtidigt som han saknar kunskapen. Det om något kan leda till att fler tar sina liv.

Finns det en fara i att prata om självmord med ungdomar?
- Nej, tvärtom. Samtidigt är det viktigt att man vågar stå kvar och fortsätta prata om det. När jag föreläser för ungdomar på skolor är det en stor rädsla hos skolpersonalen vad det skulle kunna väcka hos ungdomarna. Man får först arbeta med personalens fördomar och rädslor innan man kan prata med ungdomarna. Ungdomarna har ofta ett mer öppet förhållningssätt.

ludmillarosengren11web
Ludmilla Rosengren är en av grundarna till Suicide Zero och författare till boken Jag vill inte leva.

Vad hoppas du uppnå med boken?

- Jag vill rädda liv. Jag vill sprida kunskap. Jag hoppas att boken ska inge hopp hos den som läser och även fungera som en modell för hur ett samtal om självmordstankar kan se ut.

Kan du ge ett konkret exempel på något en läsare kan ta med sig i samtal med ungdomar som har tankar på att ta sitt liv?
- Våga fråga direkt om hur personen tänker och känner. ”Det låter som att du har det riktigt tungt. Är det så att du haft tankar på att du inte vill leva längre?”
- Våga bekräfta de tunga känslorna. ”Jag förstår verkligen att du tänker att det är hopplöst med tanke på hur du har det just nu”.

- Samtidigt måste man alltid inge hopp: Trots att du inte tror det nu så kan jag lova dig att det inte alltid kommer att kännas så här. Det är så många som känt sådan här hopplöshet och som aldrig tror att det kommer att bli bra som sen, när man kommit ut ur sin mörka tunnel, inte kan förstå hur man kunde känna så tidigare.”

Beställ boken
Boken kan du beställa här: http://kbtdittliv.tictail.com/

Läs mer ...

”Dålig ekonomi kan göra människor sjuka”

  • 25 april 2017 |

Fredrik Tjulander

En av Suicide Zeros volontärer är Fredrik Tjulander. Efter att allvarligt planerat att ta sitt liv fick han år 2014 diagnosen bioplär sjukdom. I dag föreläser han om hur psykisk ohälsa bland skuldsatta kan förebyggas.

Hej Fredrik! Varför har du valt att bli volontär hos Suicide Zero?
– Jag har arbetat som sjuksköterska på akuten. Där kom det in mängder av människor som försökt ta sitt liv. En del kom tillbaka flera gånger. Jag tänkte att de är så många som mår dåligt, som tar ett aktivt steg att avsluta livet.

– Jag har jobbat en hel del med projekt och kände att jag ville bidra och då tyckte jag att Suicide Zero passade bra.

Vad har du för erfarenhet av psykisk ohälsa?
– I flera decennier har jag haft ett förstadie till bipolär sjukdom. Det kallas för cyklotymt temperament. När jag skilde mig år 2009 bröt det ut i en bioplaritet. Under många år gick jag runt som i en bubbla där ångesten och självmordstankarna bara växte. Min nya sambo förstod inte vad som hände och jag kunde inte förklara. Jag bröt löften till mina barn och gjorde de besvikna.

– Till slut kände jag mig som en belastning och bestämde mig för att ta mitt liv. Jag skickade ett sms till min sambo eftersom jag ville lämna någon form av hälsning till henne och barnen. Hon ringde polisen som körde mig till psykiatrin där jag blev inskriven. Det här var år 2012. Efter det tog det två år innan jag fick min diagnos. Under de åren mådde jag fortfarande dåligt och planerade flera suicidförsök. Tills min sambo en dag sa: “Du stannar väl kvar Fredrik?”
– Hon tog mig verkligen på sängen. Hon var så öppen och ärlig med mig, och det fick mig att tänka om.

Hur känns det för dig att möta personer som allvarligt tänker på att ta sitt liv?
– Det känns skönt att träffa människor i samma situation som jag varit i och hjälpa dem att komma tillbaka. Jag vet att livskriser går att vända. Det känns som att vi i föreningslivet kan göra ett förebyggande arbete som fattas i samhället.

Du föreläser om ekonomiska problem kopplat till psykisk ohälsa. Varför vill du lyfta det?
– Jag vurmar för de mest utsatta som drabbats av psykisk ohälsa. Det är ungdomar, äldre och överskuldsatta. Dålig ekonomi gör människor sjuka. Liksom att sjukdom kan vara orsak till ekonomiska problem. Myndigheter som Försäkringskassan och Kronofogden brister alltför ofta i hur de bemöter människor, även om många också gör allt de kan för att ge ett gott bemötande. Forskning visar att om du är tungt skuldsatt och sjuk så ökar dödsfallstalen med ungefär trettio gånger i de mest utsatta grupperna. Vi har 600 000 överskuldsatta i Sverige, varav en sjättedel har försökt ta sitt liv.

– Det behövs mer tvärprofessionellt tänk mellan myndigheter, sjukvård och kommuner för att hjälpa människor genom skuldsaneringsprocessen. Så att de kommer ut skuldfria, med hälsan och livet i behåll. Forskning visar att man spar både liv, hälsa och pengar om man har en smartare och mer human skuldsaneringsprocess.

Vad hoppas du i framtiden?
– För några år sedan trodde jag att jag skulle bli sjukpensionär. Nu vill jag utbilda mig till ACT-terapeut och kan se mig själv jobba tills jag är 70 - 75. Jag vill ta vara på den möjligheten nu när jag fått livet åter.

Skrivet av Emma Thorell Stårsta

Vi behöver fler medlemmar. Vill du bli medlem, klicka här! http://suicidezero.se/engagera-dig/bli-medlem

Läs mer ...

Stor konferens om hur självmord kan förebyggas

  • 16 april 2017 |

Felicia2
Felicia Fässberg, koordinerar arbetet med den suicidpreventiva konferensen.

Sveriges största konferens om hur självmord kan förebyggas går av stapeln den 12-13 september på Svenska Mässan i Göteborg. 

Felicia Fässberg, du koordinerar arbete med konferensen. Berätta vad som kommer att hända!
– I år är temat: Steg för livet - ny kunskap och effektivare samarbete för att förebygga självmord. Det är främst tre spår vi behöver arbeta med: Det första är berättelser som lyfter fram människors erfarenheter av suicidalitet och självskador. Det andra är behandling. Här lyfter vi fram behandlarnas perspektiv. Vilka behov behöver mötas för att personal ska kunna utföra sitt jobb på bästa sätt? Bland annat bemötandefrågor är viktiga att resonera kring. Och det tredje är befolkning. Det handlar om samhällsstrukturer, samordning och hur myndigheter och offentliga förvaltningar implementerar de policys och riktlinjer som finns för att förebygga självmord. Vi blandar seminarium, workshops och föreläsningar och det kommer att finnas utrymme för reflektion och nätverkande.

Varför behövs konferensen?
– Konferensen behövs för att det fortfarande i Sverige dör cirka 1500 människor i självmord varje år. Vi behöver synliggöra det som görs och fungerar, och framförallt behöver vi möta engagerade människor som arbetar med att förebygga självmord så att vi kan utbyta erfarenheter.

Vem riktar den sig till?
– Konferensen riktar sig till alla som arbetar i människonära verksamheter, professionellt eller ideellt. Men också till politiker, myndigheter och organisationer som kan och vill arbeta mer suicidpreventivt. Vi välkomnar också företagsledare och privata arbetsgivare. Även privatpersoner är självklart välkomna.

Vad bör man absolut se?
– Missa inte vår bokhörna/spelcafé och det suicidpreventiva rummet! Sedan vill jag såklart lyfta alla spännande seminarium om allt från de senaste behandlingsmetoderna av suicidnära personer, hur hjärnan fungerar vid suicidalitet, till varför det är viktigt med normkritiska perspektiv på suicidpreventionen och hur vi kan arbeta förebyggande för att minska suicidtalen bland män, som i dag står för 2/3 delar av alla suicid.

Övrigt du vill lägga till?
– Jag vill uppmana alla som läser detta att ta några minuter och reflektera över - hur arbetar jag/vi suicidpreventivt på min arbetsplats, i min skola, i min förening? Självmord är fortfarande ett ämne som många upplever som svårt och jobbigt svårt att prata om. Men ju fler vi blir som pratar om suicid och suicidprevention, som antar handlingsplaner och ser till att vi är rustade och samordnade för att hantera krissituationer när någon i vår närhet mår dåligt, desto bättre. Det går att göra skillnad. Det går att rädda liv. Ibland genom små omsorger som kan spela stor roll för den enskilda individen, ibland genom större samordnade insatser.

– I den bästa av världar ska ingen behöva må så dåligt och uppleva en sådan psykisk smärta att hen inte längre orkar leva. Men det behövs en långsiktig suicidprevention på alla nivåer i samhället. För detta krävs ekonomi och många insatser som främjar människors hälsa. Man kan se suicidprevention som en solidarisk handling gentemot våra medmänniskor. Det kan vara en strategisk plan som klubbas igenom på ett möte, det kan också vara ett intimt samtal mellan två personer.

– Ta med dig en vän eller kollega och kom och dela dessa dagar med oss!

Läs mer ...

Om oss

Suicide Zero arbetar för att radikalt minska självmorden.
Vi vill med den ideella organisationens kraft

  • öka kunskapen och bilda opinion kring samhällsproblemet suicid.
  • lyfta fram nytänkande och konkreta
    lösningar för att rädda liv
  • minska stigmatiseringen av psykisk ohälsa.

My newsdesk - Suicide Zero
Så gör vi skillnad

Ge en gåva

90konto

swisha gava

sms

Kontakt

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Suicide Zero,
    Travbanan 57, 147 34 Tumba