banner finger

Nyligen publicerat

"Jag hoppas att boken ska inge hopp"

  • 25 april 2017 |

framsida Leva

Hej Ludmilla Rosengren, du har skrivit en ny bok tänkt för ungdomar som mår dåligt, varför har du skrivit boken?
- Jag tycker att det har saknats en bok som vänder sig till den suicidale direkt. Självhjälpsböcker finns det många av men få berör självmordstankar. Det är som alltid att man tassar på tå för detta ämne. Den här boken går direkt på tankarna om att man inte orkar leva, bekräftar hopplösheten och möter den med andra tankar.

Du vill att fler ska prata om självmord, varför är det så viktigt?
- Den som har självmordstankar känner sig ofta väldigt ensam och bär på både skuld- och skamkänslor. Att prata om självmord normaliserar dessa tankar, för det är faktiskt högst normalt att känna hopplöshet och vanmakt i perioder i livet. Man behöver förstå att tankar inte är farligt i sig. Det är om man agerar på tankarna som det blir farligt. Livsfarligt! Att prata om självmord är också viktigt för att lära oss hur vi ska stötta någon som mår dåligt. Suicidskattningar i vården i all ära, men det är fortfarande samtalet mellan två personer som är det viktiga. Att man frågar hur den andre mår och hur hen tänker kring livslust.

Aftonbladets krönikör Fredrik Virtanen anser att vi gör klokt i att tala tyst om självmord. Har han rätt?
- Det är fullständigt befängt. Det är allvarligt när någon i hans position med tillgång till stora mediekanaler går ut så hårt i en sådan här fråga samtidigt som han saknar kunskapen. Det om något kan leda till att fler tar sina liv.

Finns det en fara i att prata om självmord med ungdomar?
- Nej, tvärtom. Samtidigt är det viktigt att man vågar stå kvar och fortsätta prata om det. När jag föreläser för ungdomar på skolor är det en stor rädsla hos skolpersonalen vad det skulle kunna väcka hos ungdomarna. Man får först arbeta med personalens fördomar och rädslor innan man kan prata med ungdomarna. Ungdomarna har ofta ett mer öppet förhållningssätt.

ludmillarosengren11web
Ludmilla Rosengren är en av grundarna till Suicide Zero och författare till boken Jag vill inte leva.

Vad hoppas du uppnå med boken?

- Jag vill rädda liv. Jag vill sprida kunskap. Jag hoppas att boken ska inge hopp hos den som läser och även fungera som en modell för hur ett samtal om självmordstankar kan se ut.

Kan du ge ett konkret exempel på något en läsare kan ta med sig i samtal med ungdomar som har tankar på att ta sitt liv?
- Våga fråga direkt om hur personen tänker och känner. ”Det låter som att du har det riktigt tungt. Är det så att du haft tankar på att du inte vill leva längre?”
- Våga bekräfta de tunga känslorna. ”Jag förstår verkligen att du tänker att det är hopplöst med tanke på hur du har det just nu”.

- Samtidigt måste man alltid inge hopp: Trots att du inte tror det nu så kan jag lova dig att det inte alltid kommer att kännas så här. Det är så många som känt sådan här hopplöshet och som aldrig tror att det kommer att bli bra som sen, när man kommit ut ur sin mörka tunnel, inte kan förstå hur man kunde känna så tidigare.”

Läs mer ...

”Dålig ekonomi kan göra människor sjuka”

  • 25 april 2017 |

Fredrik Tjulander

En av Suicide Zeros volontärer är Fredrik Tjulander. Efter att allvarligt planerat att ta sitt liv fick han år 2014 diagnosen bioplär sjukdom. I dag föreläser han om hur psykisk ohälsa bland skuldsatta kan förebyggas.

Hej Fredrik! Varför har du valt att bli volontär hos Suicide Zero?
– Jag har arbetat som sjuksköterska på akuten. Där kom det in mängder av människor som försökt ta sitt liv. En del kom tillbaka flera gånger. Jag tänkte att de är så många som mår dåligt, som tar ett aktivt steg att avsluta livet.

– Jag har jobbat en hel del med projekt och kände att jag ville bidra och då tyckte jag att Suicide Zero passade bra.

Vad har du för erfarenhet av psykisk ohälsa?
– I flera decennier har jag haft ett förstadie till bipolär sjukdom. Det kallas för cyklotymt temperament. När jag skilde mig år 2009 bröt det ut i en bioplaritet. Under många år gick jag runt som i en bubbla där ångesten och självmordstankarna bara växte. Min nya sambo förstod inte vad som hände och jag kunde inte förklara. Jag bröt löften till mina barn och gjorde de besvikna.

– Till slut kände jag mig som en belastning och bestämde mig för att ta mitt liv. Jag skickade ett sms till min sambo eftersom jag ville lämna någon form av hälsning till henne och barnen. Hon ringde polisen som körde mig till psykiatrin där jag blev inskriven. Det här var år 2012. Efter det tog det två år innan jag fick min diagnos. Under de åren mådde jag fortfarande dåligt och planerade flera suicidförsök. Tills min sambo en dag sa: “Du stannar väl kvar Fredrik?”
– Hon tog mig verkligen på sängen. Hon var så öppen och ärlig med mig, och det fick mig att tänka om.

Hur känns det för dig att möta personer som allvarligt tänker på att ta sitt liv?
– Det känns skönt att träffa människor i samma situation som jag varit i och hjälpa dem att komma tillbaka. Jag vet att livskriser går att vända. Det känns som att vi i föreningslivet kan göra ett förebyggande arbete som fattas i samhället.

Du föreläser om ekonomiska problem kopplat till psykisk ohälsa. Varför vill du lyfta det?
– Jag vurmar för de mest utsatta som drabbats av psykisk ohälsa. Det är ungdomar, äldre och överskuldsatta. Dålig ekonomi gör människor sjuka. Liksom att sjukdom kan vara orsak till ekonomiska problem. Myndigheter som Försäkringskassan och Kronofogden brister alltför ofta i hur de bemöter människor, även om många också gör allt de kan för att ge ett gott bemötande. Forskning visar att om du är tungt skuldsatt och sjuk så ökar dödsfallstalen med ungefär trettio gånger i de mest utsatta grupperna. Vi har 600 000 överskuldsatta i Sverige, varav en sjättedel har försökt ta sitt liv.

– Det behövs mer tvärprofessionellt tänk mellan myndigheter, sjukvård och kommuner för att hjälpa människor genom skuldsaneringsprocessen. Så att de kommer ut skuldfria, med hälsan och livet i behåll. Forskning visar att man spar både liv, hälsa och pengar om man har en smartare och mer human skuldsaneringsprocess.

Vad hoppas du i framtiden?
– För några år sedan trodde jag att jag skulle bli sjukpensionär. Nu vill jag utbilda mig till ACT-terapeut och kan se mig själv jobba tills jag är 70 - 75. Jag vill ta vara på den möjligheten nu när jag fått livet åter.

Skrivet av Emma Thorell Stårsta

Vi behöver fler medlemmar. Vill du bli medlem, klicka här! http://suicidezero.se/engagera-dig/bli-medlem

Läs mer ...

Stor konferens om hur självmord kan förebyggas

  • 16 april 2017 |

Felicia2
Felicia Fässberg, koordinerar arbetet med den suicidpreventiva konferensen.

Sveriges största konferens om hur självmord kan förebyggas går av stapeln den 12-13 september på Svenska Mässan i Göteborg. 

Felicia Fässberg, du koordinerar arbete med konferensen. Berätta vad som kommer att hända!
– I år är temat: Steg för livet - ny kunskap och effektivare samarbete för att förebygga självmord. Det är främst tre spår vi behöver arbeta med: Det första är berättelser som lyfter fram människors erfarenheter av suicidalitet och självskador. Det andra är behandling. Här lyfter vi fram behandlarnas perspektiv. Vilka behov behöver mötas för att personal ska kunna utföra sitt jobb på bästa sätt? Bland annat bemötandefrågor är viktiga att resonera kring. Och det tredje är befolkning. Det handlar om samhällsstrukturer, samordning och hur myndigheter och offentliga förvaltningar implementerar de policys och riktlinjer som finns för att förebygga självmord. Vi blandar seminarium, workshops och föreläsningar och det kommer att finnas utrymme för reflektion och nätverkande.

Varför behövs konferensen?
– Konferensen behövs för att det fortfarande i Sverige dör cirka 1500 människor i självmord varje år. Vi behöver synliggöra det som görs och fungerar, och framförallt behöver vi möta engagerade människor som arbetar med att förebygga självmord så att vi kan utbyta erfarenheter.

Vem riktar den sig till?
– Konferensen riktar sig till alla som arbetar i människonära verksamheter, professionellt eller ideellt. Men också till politiker, myndigheter och organisationer som kan och vill arbeta mer suicidpreventivt. Vi välkomnar också företagsledare och privata arbetsgivare. Även privatpersoner är självklart välkomna.

Vad bör man absolut se?
– Missa inte vår bokhörna/spelcafé och det suicidpreventiva rummet! Sedan vill jag såklart lyfta alla spännande seminarium om allt från de senaste behandlingsmetoderna av suicidnära personer, hur hjärnan fungerar vid suicidalitet, till varför det är viktigt med normkritiska perspektiv på suicidpreventionen och hur vi kan arbeta förebyggande för att minska suicidtalen bland män, som i dag står för 2/3 delar av alla suicid.

Övrigt du vill lägga till?
– Jag vill uppmana alla som läser detta att ta några minuter och reflektera över - hur arbetar jag/vi suicidpreventivt på min arbetsplats, i min skola, i min förening? Självmord är fortfarande ett ämne som många upplever som svårt och jobbigt svårt att prata om. Men ju fler vi blir som pratar om suicid och suicidprevention, som antar handlingsplaner och ser till att vi är rustade och samordnade för att hantera krissituationer när någon i vår närhet mår dåligt, desto bättre. Det går att göra skillnad. Det går att rädda liv. Ibland genom små omsorger som kan spela stor roll för den enskilda individen, ibland genom större samordnade insatser.

– I den bästa av världar ska ingen behöva må så dåligt och uppleva en sådan psykisk smärta att hen inte längre orkar leva. Men det behövs en långsiktig suicidprevention på alla nivåer i samhället. För detta krävs ekonomi och många insatser som främjar människors hälsa. Man kan se suicidprevention som en solidarisk handling gentemot våra medmänniskor. Det kan vara en strategisk plan som klubbas igenom på ett möte, det kan också vara ett intimt samtal mellan två personer.

– Ta med dig en vän eller kollega och kom och dela dessa dagar med oss!

Läs mer ...

IF Elfsborg först ut med Suicide Zeros Våga Fråga-utbildning

  • 29 mars 2017 |

Elfsborg
Eric Sjölin - IF Elfsborg, Angelika Ekengren - volontär Suicide Zero, Alfred Skogberg - generalsekreterare Suicide Zero.

IF Elfsborgs supportrar och personal var först ut med att testa Suicide Zeros Våga Fråga-utbildning, en utbildning i hur du kan känna igen varningstecken på psykisk ohälsa och då veta hur du ska agera. Så här svarar IF Elfsborgs Eric Sjölin på vad han tycker om utbildningen.

Hej Eric Sjölin, du har genomgått Suicide Zeros utbildning Våga Fråga, vad tyckte du?
- Jag tycker att den lyckades fånga många intressanta och matnyttiga delar på de två timmar den håller på. Det är en bra ingång för att börja se och diskutera ett stort samhällsproblem som finns idag.

Var det något speciellt du lärde dig?
- Det jag framförallt tänker på är hur viktigt det är som vanlig medmänniska att agera, ”att göra någonting”. Jag tror att vi är många som drar oss för att ställa frågor eller prata av rädsla för att säga fel saker. Det går att göra skillnad med små medel. Om många har den inställningen går det att göra mycket i vardagen.

Före utbildningen, hur såg du på dina kunskaper för att upptäcka varningstecken och då veta hur du ska agera?
- Väldigt begränsade och närmast att kategorisera kring hur jag tänker att man ska agera som medmänniska utifrån sunt förnuft.

Efter utbildningen, hur ser du nu på dina kunskaper för att upptäcka varningstecken och då veta hur du ska agera?
- Jag tycker att jag fick med mig många konkreta och bra saker som jag kan använda. Jag tror att jag kommer att vara mer vaksam när jag träffar människor i olika situationer och vara beredd att ställa fler frågor även om jag tycker att det är lite skrämmande att ge sig in i människors privata sfär. Kan man hjälpa någon är det väldigt mycket värt.

Utbildningen genomfördes först för IF Elfsborgs supportrar och därefter för IF Elfsborgs personal, kan du sammanfatta vad de tyckte om utbildningen?
- Många som var där hade egna erfarenheter av psykisk ohälsa och ville diskutera. Det gjorde att klimatet fanns där för att diskutera med öppenhet att lära sig mer. Min upplevelse är att deltagarna tyckte att det var värdefullt och att de lärde sig något konkret.

För mer information om Suicide Zeros Våga Fråga-utbildning se http://suicidezero.se/utbildning/vaga-fraga-utbildning 

Några citat från deltagarna om vad det bästa var med utbildningen
”Att få träna på att ställa riktigt jobbiga frågor”
”Att få reda på varningssignaler”
”Träna på att prata om obekväma saker”
”Rollspelen var det bästa ihop med bikuporna”
”Hur man ska reagera när någon mår dåligt”
”Att vi vågade prata om självmord, det pratas för lite om det i samhället”

Läs mer ...

De cyklar genom Sverige för att uppmärksamma Suicide Zero

  • 10 mars 2017 |

Kicki och Monica web
Kristina Pettersson med väninnan Monica som tillsammans ska cykla genom hela Sverige för att uppmärksamma Suicide Zero.

Kristina Petterssons son tog sitt liv. Han efterlämnade fyra barn, anhöriga och vänner i chock. För att skapa mening i det meningslösa och få fler att tala om självmord kommer hon och väninnan Monica att cykla genom hela Sverige i sommar.
– Vi vill göra detta för att hedra min sons minne, säger hon.

Berätta om bakgrunden till cykelidén, varför vill ni cykla genom hela Sverige?
– Vår son tog sitt liv den 14 juni 2013. Det kom helt oväntat. Vår familj har aldrig tidigare drabbats av självmord och vi förstod ingenting. Sedan har vi tänkt att vi vill göra något till hans minne och kanske hjälpa andra. Jag har länge tänkte att jag ville genomföra ett cykellopp genom Sverige men min man vägrade och det är svårt att få med sig någon. Men jag har en väninna som nappade. Vi har pratat om det i ett par år och nu kommande sommar ska det bli av.

Vad hoppas ni uppnå med cykelloppet?
– Fler behöver uppmärksamma självmord. Vi måste våga prata om hur vi har det. När man pratar med folk kommer det nästan alltid fram att de känner någon som har tagit sitt liv. Så vi måste lyfta problematiken för dem som är kvar. Min son hade fyra barn. Det är många runt omkring som drabbas och det måste vi uppmärksamma.

Hur ska ni resa?
– Vi åker bil med husvagn och startar i Kilpisjärvi i norra Sverige. Sedan cyklar vi i etapper. Den längsta sträckan är en dagsfärd på 30 mil. Vi cyklar under tio dagar och vilar under fyra. Vi har också planerat att ha två extradagar eftersom man inte vet vad som händer. Vi har ett längre stopp i Orsa och i Jönköping. Från Gränna ska ett större gäng cykla till Jönköping den 26 juli. Sedan beräknar vi att vara i Smygehuk den 29 juli. Vi kommer att ha broschyrer med som vi delar ut under resan med information om oss och Suicide Zero.

Hur har ni planerat resan?
– Min man Frank följer med i en husbil så vi behöver ingen packning. En cykelfirma sponsrar oss med reservdelar. Vi tränar i alla väder för att förbereda oss.

Har ni gjort något liknande förut?
– Nej. Jag har gjort Sverigeklassikern flera gånger. Monica och jag har cyklat Vätternrundan. Det här är nytt. Det ska bli jätteroligt. Vi ska dessutom umgås ganska tätt.

Hur kan allmänheten få reda på var ni är?
– Genom bloggen via Suicide Zeros hemsida. Vi vill också prata med journalister längs vägen för att lyfta hur viktigt det är att uppmärksamma självmord. Vi hoppas att flera av Suicide Zeros volontärer möter upp längs vägen. Man får gärna cykla med. Det går bra att kontakta oss på Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Läs mer ...

De skrev en låt efter vännens självmord

  • 09 mars 2017 |

Gaffa

Eva Gelsers och Mats Gaffa Karlssons vän misshandlades. Senare tog vännen sitt liv. I frustration skrev Eva Gelser en låt och donerar under 2017 intäkterna från låten till Suicide Zero. 

Berätta om låten, varför har ni tagit fram den?
- RISE skrevs efter den frustration och önskan om snabbt läkande som uppstod efter att en nära vän blivit oprovocerat misshandlad. Hen tog senare sitt liv. Men om det berodde på misshandeln eller inte vet vi inget om. Så när vår vän Håkan Wester kontaktade oss och frågade om vi var intresserade av att bidra med en temalåt till Suicide Zeros evenemang Karin Boyes Minneslopp så kändes det naturligt att använda RISE. (Karin Boyes minneslopp går av stapeln den 2 september i år. Reds anm.)

Berätta om låtens budskap!
- Vi bär nog alla på en inre djävul som kan vara svår men nödvändig att släppa taget om. Det kan vara en sorg, en ilska, en rädsla eller något annat. Först när vi blir medvetna om att vi "stirrar in djävulens ögon" kan vi göra oss fria. Vi har så mycket kärlek, livskraft och styrka inom oss. När vi använder alla dessa resurser ligger kan vi läkas. En möjlighet som vi tänker och tror finns inom oss alla.

Låten är inspelad för det lopp vår volontär Håkan Wester anordnar i Alingsås. Hur är den tänkt att användas?
- RISE är tänkt att vara temalåt för eventet och alla intäkter från RISE under 2017 går oavkortat till Suicide Zero.

Hur kommer det sig att ni vill stötta Suicide Zero?
- Att arbeta för bättre psykisk hälsa och därigenom öka livslust och livskraft är ett viktigt uppdrag som alla människor har. När Håkan hörde av sig kändes det naturligt och självklart att vara en del av detta arbete.

(Klicka här för att lyssna på låten på Spotify)

Tack säger vi på Suicide Zero för att ni vill stötta oss! Tack vare privatpersoners stöd kan vi fortsätta vårt långsiktiga arbete med att förebygga självmord. Vill även du stötta oss får du gärna bli medlem. Läs mer här: http://suicidezero.se/engagera-dig/bli-medlem

Läs mer ...

Komikern och aktivisten Zinat Pirzadeh ny ambassadör för Suicide Zero

  • 09 mars 2017 |

Foto kometkomedi
Zinat Pirzadeh - ny ambassadör för Suicide Zero. Foto: Kometkomedi

Zinat Pirzadeh har upplevt krig, flykt och att flera nära och kära tagit sina liv. Hon har ett stort engagemang för att hjälpa personer som har det svårt och når i sina kanaler ut till tusentals. Vi på Suicide Zero är stolta över att få hälsa vår fjärde ambassadör välkommen.

Svensk-iranska komikern, skådespelaren, författaren och aktivisten Zinat Pirzadeh är Suicide Zeros fjärde ambassadör. Hon flydde krig och kom som ung mamma till Sverige.
– Jag var 22 år och jag vet hur det är att vara utsatt. Jag har gått igenom många svåra situationer i mitt liv.

Flera av Zinat Pirzadehs närstående har tagit sina liv. Ska självmorden minska borde alla engagera sig för att förebygga självmord, säger hon.
– Vare sig vi är med i Suicide Zero eller inte så måste vi alla vara uppmärksamma, våga fråga och vara ambassadörer för livet. Ibland behövs bara något lite som en kram för att någon ska orka fortsätta. Sedan mår man så bra när man gör något för någon annan, nästan mer än när man gör något för sig själv. Jag brukar säga att den hand som ger är aldrig tom, säger Zinat Pirzadeh.

Cirka 1500 personer tar sina liv varje år i Sverige. En tonåring i veckan. Ungefär 70 procent av alla som tar sitt liv är män. Zinat Pirzadeh var i fjol konferencier till den konsert vår volontär Marie Niljung arrangerat i Karlstad, Våga Fråga. Detta för att göra något åt alla de ofattbara tragedier som inträffar år efter år.
– Det var en självklarhet att ställa upp. Det var så mycket hjärta under konserten och jag hade gåshud hela kvällen.

För att lyfta Suicide Zeros frågor vill Zinat Pirzadeh använda sina föreställningar och andra kanaler för att förmedla och upplysa om att det inte är skamligt att må dåligt. Det hon tycker är viktigast med Suicide Zero är organisationens strävan efter noll självmord.
– Jag vet att det kan låta ouppnåeligt. Men engagemang, närvaro, att man frågar, att man bryr sig, det är så oerhört viktigt. Vi pratar om integration mellan svenskar och utlandsfödda, men är alla svenskar integrerade och sedda? Vi har jättemånga ensamhushåll i Sverige. Det är dags att vi reagerar på det.

– Sedan är det så bra det Suicide Zero gör. Ni är inte läkare och räddar ändå liv. Det är så himla fint och jag är tacksam att få vara en del av det.

Under året planerar Suicide Zero tillsammans med Zinat Pirzadeh att starta kampanjen Kulturarbetare förebygger självmord.

Suicide Zeros övriga ambassadörer är Mattias Sunneborn, Saga Becker och Mia Skäringer.

Läs mer ...

Så här ska självmorden minska på Gotland

  • 04 mars 2017 |

Veronica Hermann Visby
Veronica Hermann samordnar det suicidpreventiva arbetet på Gotland.

Hej Veronica, du samordnar arbetet med att förebygga självmord på Gotland. Berätta om vad du gör?

– Som strateg inom folkhälsa och välfärd arbetar jag med att samordna det suicidpreventiva arbetet inom Region Gotland. Det innebär att jag följer hur de olika verksamheterna i Region Gotland arbetar med suicidprevention och att stödja dem genom att bevaka nationell kunskap inom området. Jag arbetar även med att leda det arbete som regionstyrelsen har ansvar för att genomföra utifrån vårt program för att förebyggan självmord. Ett exempel är att jobba tillsammans med andra aktörer i samhället för att sprida kunskap om psykisk hälsa och att förebygga självmord i befolkningen.

Vad har du fått för insikter på vägen?
– Det blir mer och mer tydligt för mig att det finns ett stort behov av att få prata om psykisk hälsa och självmord. Och människor vill gärna prata om det. De flesta människor, både inom olika organisationer och som privatpersoner, som jag möter i mitt arbete med suicidprevention är väldigt positiva till att vi lyfter ämnet. Jag upplever att det finns en lättnad hos många, över att det blir mer öppenhet kring frågan. Ibland undrar jag om det verkligen finns människor som inte vill prata om självmord eller om alla bara tror att andra inte vill prata om det.
– Det har också blivit tydligt för mig vilken kraft det finns i att göra många olika saker samtidigt och att samarbeta mellan olika verksamheter och organisationer för att förebygga suicid. Trots att det är ett allvarligt problem så finns det på något vis ändå en sorts glädje i att strukturerat ta krafttag i frågan.

Vilka samarbetar du med och hur länge har du arbetat med detta?
– Jag började jobba med suicidprevention 2014 då jag fick i uppdrag att leda arbetet att ta fram ett program för att förebygga självmord inom Region Gotland. Det gjorde jag tillsammans med representanter från alla olika förvaltningar inom regionen: socialtjänsten, hälso- och sjukvård, kultur- och fritid, skola/elevhälsa, teknikförvaltning, serviceförvaltning och samhällsbyggnadsförvaltning och representant för NSPH (nationell samordning för psykisk hälsa). Nu har jag fortsatt samarbete med de olika förvaltningarna och andra myndigheter, exempelvis polis och FINSAM och med ideella organisationer som exempelvis Röda Korset, Suicide Zero, SPES och kyrkan.

Har Gotland ett tydligt mål för hur mycket självmorden och självmordsförsöken ska minska?
– Det är tydligt uttalat att självmordsförsök och självmord ska minska men vi har inte kunnat sätta upp tydliga mål, till exempel att minskning ska ske med viss andel under viss tid. Det beror dels på att vi ännu inte lyckats få fram tillfredsställande statisk över självmordsförsök och dels på att antalet självmord varierar stort mellan åren i vår lilla befolkning så det blir svårt att sätta upp mål i form av andelar.

Om man ser på längre sikt, stämmer det att Gotland har högre självmordsstatistik jämfört med resten av landet?
– Antalet självmord kan variera stort mellan olika år men om vi ser på medeltalen över en tioårsperiod så har vi fler självmord jämfört med snittet i riket. Det är tydligast bland män. Det är även vanligare på Gotland än i riket att både män och kvinnor vårdas på sjukhus efter självmordsförsök.

Stämmer det att den så kallade Gotlandsmodellen var effektiv för att få ner självmorden på Gotland? 
– Det jag har förstått är att självmorden minskade på Gotland efter det arbete som gjordes i den så kallade Gotlandmodellen med bland annat tydligare bedömningar av symtom på depression hos män och utbildningsinsatser i primärvården. De satsningar som gjordes då på utbildningar lever tyvärr inte kvar. Kompetensutveckling inom olika verksamheter, exempelvis inom primärvård är en av de strategier som lyfts fram i det program för att förebygga självmord som gäller sedan oktober 2015. Det finns ett stort behov av att åter igen öka kunskap om tecken på exempelvis depression.

Hur säkerställer ni att de som genomfört ett självmordsförsök får adekvat stöttning efter att de skrivs ut från en vårdinrättning?
– Alla personer som vårdats på avdelning efter självmordsförsök ska få en kontakt med psykiatrin. Där finns tydliga rutiner för stöd och uppföljning av personer som skrivs ut efter självmordsförsök. Inom psykiatrin pågår just nu arbete för att införa personcentrerad vård för att stärka patientens deltagande i planering för att få bättre kvalitet.

Hur säkerställer ni att ni hittar varningssignaler på psykisk ohälsa så tidigt som möjligt? Och hur säkerställer ni då att individen får skyndsam och adekvat hjälp?
– Vi har senaste året jobbat mycket med att sprida kunskap i befolkningen och hos medarbetare i Region Gotland. Tillsammans med olika organisationer har flera olika tillfällen erbjudits med möjlighet att få kunskap och att diskutera. I det utåtriktade arbetet informerar vi om att vi har samlat kunskap om kontaktvägar inom Region Gotland och till olika stödlinjer och organisationer på vår hemsida här: http://www.gotland.se/sjalvmordsforebyggande

– Inom primärvården pågår arbete med triagering, som är ett sätt att bedöma patienter så att de snabbt ska få tid för samtal vid psykisk ohälsa. Både primärvård och psykiatri arbetar så att det ska bli tydligt hur stort behovet är av olika insatser och att planering görs för att möta behovet med rätt kompetens.

– I slutet av 2016 utbildades 16 instruktörer i första hjälpen till psykisk hälsa, inom Region Gotland, FINSAM och ideella organisationer. Målet är att de ska utbilda cirka 200 personer i samhället, under 2017. Förhoppningsvis kommer det att medföra att intresset för utbildningen sprids.

– Vi arbetar även för att säkra rutiner för individuellt krisstöd. Kontaktvägar sprids dels via hemsida och dels via ett framtaget visitkort som exempelvis ambulanspersonal kan ge till personer som i olika krissituationer kan behöva individuellt krisstöd.

– Alla förvaltningar inom Region Gotland har fått i uppdrag att göra en plan för kompetensutveckling kring psykisk hälsa och för att förebygga självmord. Inom elevhälsan och i hälso- och sjukvård, exempelvis i psykiatri och primärvård, används e-utbildningsverktyget SPISS som webbutbildning.

Hur arbetar ni för att utvärdera resultatet av det suicidpreventiva arbetet?
– Vi har kommit fram till att det är svårt att utvärdera arbetet genom att mäta antalet suicid. Detta eftersom statistik behöver analyseras över flera år för att se om det blir en trend med minskat antal. Därför följer vi istället upp vilka åtgärder som görs, att förvaltningarna följer de strategier och uppdrag som lyfts i det självmordsförebyggande programmet och om de har tydliga handlingsplaner.

Suicide Zero följer utvecklingen på Gotland och runt om i Sverige. Det kan vi enbart göra genom privatpersoners stöd. Ett sätt att stödja oss är genom att bli medlem. Fram till den 15 mars 2017 får du även ett kostnadsfritt armband när du blir medlem. Klicka här för att bli medlem: http://suicidezero.se/engagera-dig/bli-medlem

Läs mer ...

Om oss

Suicide Zero arbetar för att radikalt minska självmorden.
Vi vill med den ideella organisationens kraft

  • öka kunskapen och bilda opinion kring samhällsproblemet suicid.
  • lyfta fram nytänkande och konkreta
    lösningar för att rädda liv
  • minska stigmatiseringen av psykisk ohälsa.

My newsdesk - Suicide Zero
Så gör vi skillnad

Ge en gåva

90konto

swisha gava

sms

Kontakt

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Suicide Zero,
    Travbanan 57, 147 34 Tumba