Myter om självmord
Är det farligt att prata om självmord – kan det ”väcka den björn som sover”? Svaret är nej. Det finns många myter och vanföreställningar kring självmord. Faran med dem är att de kan hindra oss från att agera på rätt sätt i allvarsamma situationer. Det är därför livsviktigt att vi ständigt jobbar för att sprida kunskap och krossa myterna. Läs mer om dem här nedan!
Myt: Samtal om självmord kan ”väcka den björn som sover”
Sanning:
Att prata om självmord innebär inte att man ”väcker den björn som sover”. Att sätta ord på tankarna tillsammans med någon som vill lyssna kan istället hjälpa oss att hitta andra utvägar eller göra oss medvetna om att vi behöver söka hjälp.Myt: De som talar om självmord gör det inte
Sanning:
Jo, de flesta som begår självmord har tidigare pratat om det. Däremot är det inte alltid som omgivningen har fångat upp budskapet. De som antyder självmordsplaner tror nämligen ofta att de är tydligare än vad de faktiskt egentligen är.Myt: Det går aldrig att hindra en person som har bestämt sig
Sanning:
Mellan 85-90 procent av dem som gjort allvarliga självmordsförsök och överlevt avlider inte av självmord senare i livet. Man vill egentligen inte dö, utan vill bort från sitt lidande. Alla som står runtomkring kan förstärka skälen att leva för den som mår dåligt. Även de mest allvarliga självmordstankar kommer och går. Många av dem som överlevt ett självmordsförsök frågar sig efteråt: ”Hur kunde jag tänka så?”Myt: Självmord inträffar plötsligt, utan förvarning
Sanning:
De flesta självmord har en lång förhistoria. Självmordsprocessen kan pågå i flera år och inleds med självmordstankar som blir allvarligare och leder till självmordsförsök. I vissa fall avslutas processen med ett fullbordat självmord. Den långdragna processen gör det möjligt att finna åtgärder för att bryta den. Men hos unga kan självmord oftare ske plötsligt, därför är det viktigt att vara extra uppmärksam på tecken på psykisk ohälsa bland dem.Myt: Inte konstigt att självmorden ökar, så som samhället ser ut nuförtiden
Sanning:
Den största självmordsökningen i Sverige inträffade under 1700- och slutet av 1800-talet. Viss ökning uppmättes också under 1950- och 1960-talen, men sedan mitten av 1970-talet har siffrorna sjunkit. I den yngsta åldersgruppen 15-24 år har dock inte självmordsantalet minskat utan legat ganska konstant. Självmordsförsöken har dock ökat drastiskt i den yngsta åldersgruppen de senaste åren.Myt: Anhöriga vill inte prata om det självmord som drabbat dem
Sanning:
Många anhöriga löper större risk att själva ta sitt liv och har stort behov av hjälp, stöd och att prata om sin situation. De vill dessutom även prata om det som hänt dem men gör det kanske inte på grund av omgivningens negativa och oförstående inställning.Myt: Alla som försöker ta sitt liv måste vara psykiskt sjuka
Sanning:
Självmordet eller självmordsförsöket sker vanligtvis under inflytande av en psykisk störning. Men i grunden kan de vara helt psykiskt friska personer som på grund av en svår livssituation drivits till att genomföra en självmordshandling. Exempel på sådana livssituationer är att man förlorat en anhörig i självmord, blivit övergiven av någon närstående, upplevt förlust av kärlek och trygghet eller varit med om en naturkatastrof som förstört möjligheten till inkomst.Myt: Personer som talar om självmord försöker manipulera andra för att få uppmärksamhet
Sanning:
Den som talar om självmord har vanligtvis stark ångest och smärta och är i behov av hjälp. De som anser att hen manipulerar omgivningen visar ett ytterst olämpligt beteende, eftersom det kan få personen att verkligen genomföra handlingen. Det är viktigt att ta varje antydan till självmord såväl verbalt som icke verbalt på högsta allvar. De flesta som pratar om självmord gör det för att man vill ha hjälp och anledningen till att man vill ha hjälp är att man har det svårt.Myt: En person som har gjort ett självmordsförsök kommer alltid att vara självmordsnära
Sanning:
Om rätt hjälp ges efter självmordsförsöket kommer majoriteten inte att göra ett försök igen. De flesta som gör ett självmordsförsök dör inte senare i självmord. Det finns dock en förhöjd risk bland de som inte har fått rätt hjälp att göra nya självmordsförsök, framför allt i samband med perioder av depression eller psykos. Vid dessa perioder bör personen bevakas av nära anhöriga och har behov av ytterligare stöd.Myt: Självmordsnära personer är helt inställda på att dö
Sanning:
De flesta självmordsnära personer är ambivalenta, ofta ända fram till sista minuten, inför att leva eller att dö. De kan ”spela med döden” och överlåter till andra att rädda dem. Få människor försöker ta sitt liv utan att först låta andra veta hur de mår. Det är många gånger en fråga om ett rop på hjälp. Om ropet upptäcks kan det handla om att rädda livet. Lyckligtvis är personers självmordstankar begränsade till en kort tid av livet. Om de får hjälp för sina destruktiva tankar kan de därefter leva ett meningsfullt liv.Myt: En person som har varit djupt deprimerad en tid och nu verkar glad kommer inte att göra ett självmordsförsök eller ta sitt liv
Sanning:
Under en svår depressionsperiod saknas ofta handlingskraften och även den mentala kraften att genomföra en självmordshandling. När depressionen inte är så djup, men samtidigt den bakomliggande orsaken till depressionen kvarstår, är risken oerhört stor att personen tar sitt liv. De flesta självmord inträffar inom tre månader efter att förbättring har skett eftersom handlingsförmågan att verkligen ta sitt liv har ökat. Därför är det viktigt att under den perioden vara särskilt vaksam på personen.Myt: En person som tagit en överdos av tabletter och blivit magpumpad kommer inte att försöka igen
Sanning:
I det ögonblick en person tar en överdos igen finns inte tanken på tidigare erfarenheter. Dessutom visar forskning och erfarenheter att det är vanligt att använda samma metoder som tidigare vid ett förnyat självmordsförsök.Myt: Det förvånar mig inte, självmord ligger i familjen
Sanning:
Det är inte självmord som ligger i familjen utan ibland den psykiska sjukdomen som kan vara ärftlig. Som exempel kan bipolär sjukdom, schizofreni och substansbruk vara ärftliga. Vid dessa sjukdomar är självmordsrisken förhöjd. Det kan också finnas en social faktor där familjemedlemmar ”har lärt sig” att lösa konflikter och svårigheter genom att ta sitt liv. Den föreställningen måste undanröjas genom information om och hjälp till andra möjliga lösningar.Myt: Självmord förekommer bara i vissa grupper i samhället
Sanning:
Självmord kan inträffa i alla grupper, bland olika åldrar, hos fattiga som rika. Självmord finns i alla samhällsklasser i vårt samhälle. Däremot är vissa grupper som HBTQ och ensamkommande flyktingbarn särskilt utsatta. Dessutom tar betydligt fler män än kvinnor sina liv. Män står för 72 procent av alla självmord.Myt: Personer som har självmordstankar eller visar ett självmordsbeteende lever ensamma och isolerade
Sanning:
Många personer med självmordstankar kan under de svåraste perioderna dra sig undan. Men många, särskilt ungdomar, håller upp en mask och visar inte hur det känner sig inombords. Det finns dessutom många människor som faktiskt föredrar att vara ensamma men absolut inte är självmordsnära.Myt: Självmordsnära personer söker sällan läkarhjälp
Sanning:
Omkring 75 procent av personer som försökt ta sitt liv besöker läkare inom tre månader efter självmordsförsöket. Omkring hälften av dem som tar livet av sig har träffat en läkare månaden före självmordet.Myt: Om en person verkligen vill ta sitt liv, har ingen rätt att hindra hen
Sanning:
Bara för att det är tillåtet att ta sitt liv, betyder det inte att personen verkligen vill dö. Oftare vill personen egentligen fly undan sina svårigheter, sin smärta och ångest, även om de kanske inte alltid själva inser detta. Det är viktigt för personen som är självmordsnära att få stöd i att inse att smärtan kanske kan lösas utan att hen behöver ta sitt liv. 9 av 10 personer som försökt ta sitt liv dör inte och är oftast mycket tacksamma att ha överlevt när de väl kommit ur sin kris.